Hillevi Wahl är före detta matmissbrukare. I dag är hon tokig i militärträning. Bild: Juliana Wiklund

Chock, sorg och förtvivlan – efter sjukdomsbeskedet

"Jag måste nog sluta springa"

Vår hälsoexpert Hillevi Wahl fick i förra veckan ett sjukdomsbesked som chockade henne. Här skriver hon om hur hon bearbetat beskedet och hur hon ska gå vidare med livet nu.

Publicerad 2017-02-13 | Hillevi Wahl

Ibland blir inte livet riktigt som man har tänkt sig. Inte ens för en kvinna som har bestämt att fira 2017 med sitt livs första triathlon.
I veckan gick jag till en av Sveriges främsta sjukgymnaster för att kolla ”min krånglande benböjare”. På ultraljudet syntes något helt annat. En synnerligen ofrisk höftkula – och artros.

Till höger ser ni min friska höftkula. Den är rund och fin. Till vänster ser ni artroskulan. Den ser ut som ett illa byggt farthinder. 

"Lägg ner löpningen"

”Nu får du nog lägga av med löpningen!”.
Först var jag chockad. Bedövad. Ringde min man.
”Oj då”, sa han. 
”Jag måste nog sluta springa”, sa jag.
”Oj då!”, sa han igen.
Hur skulle det nu gå med mitt triathlon 2017? Jag googlade. Samma sak där: ”Lägg ner löpningen”. Jag var fortfarande helt bedövad. Rörde mig i slow motion. Då gjorde jag det som jag alltid hjälper vid allmän förvirring: Jag gick ut med hunden. Jag gick där och betraktade stigen genom parken där jag brukar skutta fram i mina endorfinkickar. ”Aldrig mer”, tänkte jag. Jag tittade ut över vattnet och tänkte på alla roliga löparresor till Franska Pyrenéerna, Sälen och Höga kusten. ”Slut med det livet”, tänkte jag.

Sorgen var överväldigande

Nu kom tårarna. De föll som stora blöta fotbollar på kinderna. Sorgen och förtvivlan överväldigade mig. Den var enorm.
”Det går att träna kondition på annat sätt”, tröstade min kompis naprapaten via sms. ”Vi fixar ditt triathlon på något sätt”. ”Och du har ju alltid simningen!”, skrev en annan kompis.

Tack gode gud för crawlträningen

Ja, tack gode Gud för crawlträningen! De senaste veckorna har crawlträningen härliga glädjechock som löpningen och militärträningen tidigare har gjort. Hur skulle det gå med den, förresten, militärträningen? Och vad var egentligen artros? Hur fick man det? Hur vanligt var det? Vad är möjligt att träna upp?

Vad är artros?

Jag torkade tårarna, snöt mig och gick hem med raska, bestämda steg. Mot datorn – här skulle forskas!
Jag fick direkt lära mig rätt intressanta fakta:

  • Var fjärde svensk drabbas av artros, stod det. (Oj då!)
  • Träning är jättebra. Löpning är väl sådär, men det går.
  • Övervikt är jättedåligt, redan vid 7 kilos övervikt.
  • Maten och ämnesomsättningen är en stor faktor. Socker och raffinerad mat gör artrosen sämre.

Ett viktigt syfte

En av Vardagspuls läsare hörde av sig. ”Lite själviskt sådär
hoppas jag nu att du, Hillevi, kan ge oss andra med artros och värk bra tips om roliga utmaningar, utanför-boxen-tänk och nya insikter!”, skrev hon. BAM! Nu fick jag dessutom ett viktigt syfte! Nu känns det plötsligt lite sexigt, lite rockigt. Som en utmaning. (Ni vet hur jag går igång på roliga utmaningar). 

Kunskap är makt

På två dagar gick jag igenom krisens alla faser: chock, reaktion, bearbetning - och nyorientering. Knappt en vecka senare vet jag detta, med säkerhet: Jag kommer att lära mig extremt mycket om artros. Typ allt. Och jag lovar att berätta för er – för kunskap är makt. Och jajamän, på något sätt kommer jag att köra mitt Triathlon 2017. Gärna tillsammans med er. Jag har en plan. Nu kör vi!