löpning panikångest viktminskning Bild: Privata bilder

”Jag sprang bort min panikångest”

Vardagspuls Tjejmilenvinnare berättar om hur löpningen förändrade hennes liv

I samband med årets Tjejmilen, tävlade Vardagspuls ut en träningsresa. Vann gjorde Jessica Spetz, 43, från Galtö i Norra Bohuslän.
Hillevi Wahl har pratat med henne – det blev ett samtal om egen resa genom sorg och panikångest.

Publicerad 2016-09-19 | Hillevi Wahl
Hej Jessica, kan du berätta om hur allt började?

– I Januari 2006 fick jag det tragiska beskedet att min mamma hade avlidit i en olycka i Oman och min pappa var väldigt svårt skadad. Jag och min syster fick åka dit för att följa vår pappa hem. Det var omtumlande, men fungerade ändå, mycket tack vare familjen, mina barn och min man. Efter ett år tyckte jag till och med att vardagen började återgå till det mer normala.
– Men då drabbades jag plötsligt av fruktansvärda panikångestattacker. Det var vidrigt! Jag sökte akut läkarvård hos flera olika läkare. Jag fick medicin och samtalsterapi och allt fokus blev på detta och jag glömde helt bort mig själv.
– Jag hade inga krafter, orkade inte röra mig och vikten gick naturligtvis uppåt.

Efter några år skulle Jessica börja trappa ner medicinerna.
– Jag slet otroligt med det. Till slut, efter fyra år, lyckades jag få bort dem och himmel vad lycklig jag var! Jag började må bättre även om attackerna fortfarande kom emellanåt. Jag började promenera mer och mer. Löpning däremot kändes verkligen inte som min grej.

Men din man, Kjell-Inge, tyckte annorlunda?

– Ja, han hade frågat flera gånger om vi skulle kunna springa en runda tillsammans. Jag har alltid sagt nej och har tyckt att människor är galna som orkar springa runt. Men för två och ett halvt år sedan sa jag helt plötsligt ja till en runda. Kjell-Inge blev lite förvånad men en liten gnutta hopp väcktes nog i honom. Han tycker mycket om löpning och träning själv.

Minns du första löprundan?

– Vi skulle börja med att gå och springa runt vår ö, ungefär 4 km. Det kunde väl inte vara så jäkla svårt?, tänkte jag. Men jag klarade bara några meter innan jag fick gå. Sedan mötte vi människor och då skämdes jag.

Vad skämdes du över?

– Jag kände en skam över vad människor skulle tycka om att jag sprang med min vikt!! Då vägde jag 100 kilo. Och i uppförsbackarna fick jag alltid gå. Men jag hade en vilja av fullständigt stål, jag ville gå ner i vikt och jag kände att jag började må bättre och bättre. Min man var ett fantastiskt stöd. Han peppade och berömde mig alltid. Han fick ut mig även om jag inte hade jättelust. Jag kände att jag blev piggare, gladare och helt klart en bättre mamma.

– Och lyckan var total första dagen jag klarade att springa uppför en backe utan att stanna. Jag bara skrek till Kjell-Inge: Jag sprang hela! Hörde du, jag sprang! Han gav mig tummen upp och var minst lika glad som jag.

Så tar du dig upp för den tuffaste backen

Jessica sprang allt längre sträckor och när hon kom tillbaka till jobbet efter sommarsemestern kände kollegorna nästan inte igen henne.
– Jag hade lyckats gå ner 25 kilo. Inte bara genom löpningen, jag hade lagt om min kost också och i princip uteslutit socker.
– Men framför allt var jag så otroligt lycklig och nöjd över min resa. Mycket av min ångest hade försvunnit tack vare löpningen. Jag har lärt mig hantera min oro genom olika former av motion. Nu tror jag mycket på att hitta någon motion man verkligen trivs med och försöka med den i stället för medicin.

Ät det här innan du tränar

I dag har Jessica minskat 40 kilo och springer och promenerar som om hon aldrig hade gjort något annat. Hon har sprungit Vårruset, Midnattsloppet och Göteborgsvarvet flera gånger.
– Det var ett mål jag hade, att gå ner 40 kilo. Ett annat mål var att springa eller powerwalka 100 mil på 100 dagar – det målet uppnådde jag också!

Fantastiskt! Hur tänker du i dag, när du ser tillbaka på din hälsoresa?

– Jag är otroligt nöjd över hur jag gått igenom min resa och är jätteglad över min man som verkligen pushade mig framåt hela tiden. Han var med som supporter när jag åkte till Stockholm och sprang Tjejmilen med Vardagspuls.
– Men bara att få kommentarer som ”så fin du är” går rakt in i hjärtat när man vet vad man gjort för att nå dit! Jag kände mig fin förr också och min man har alltid sagt det till mig men nu känns det på ett annat sätt för mig.  Jag är stolt över mig själv. Och nu mår jag så jäkla bra med mitt liv!

Vad har du för planer framöver?

– Jag försöker variera mig. I går tog jag en cykeltur från arbetet i Strömstad till Tanum och i början av oktober väntar Toughest, ett hinderbanelopp, i Göteborg. Lite smått nervös är jag inför det, men jag älskar utmaningar.

Stort tack till att du ville dela med dig av dina upplevelser, Jessica och ge din man Kjell-Inge en extra kram från oss på Vardagspuls.

– Det ska jag. Utan honom hade jag nog aldrig upptäckt det härliga med löpningen och han är och har varit ett fantastiskt stöd. I går gick jag själv runt ön och tänkte att ”Exakt här började min resa” och den ska aldrig sluta. Till och med i uppförsbacken gick jag och log för mig själv.

Läs Jessicas vinnande motivering här!

Det var min man som fick mig att våga börja springa, att ta första steget👣
Jag hade alltid sagt Nej Tack – nu var valet enbart mitt eget😉

Vi började sakta springa runt ”vår ö” och illa jag mådde😝
Men nåt förändrades för varje dag
Det var som han ett löparfrö sådde🌱

En fantastisk livsstil – min första tjejmil⭐️
Idag känner jag en enorm självkänsla och möter människor med ett glatt smil;-)😀
Med 40 kg viktminskning har jag förändrat mitt liv...
Han hjälpte mig från att vara trött 3-barns-mamma, till att bli väldigt aktiv👏

Skulle av hela mitt hjärta vilja säga Tusen tack
För att han alltid, oavsett väder, var min privata back;-)❤️
Nu vill jag ge mig själv och min man en fin present tillbaka🎁
Vinna en träningsresa och och komma hem som världens gladaste och vältränade maka💞💃🏻
 

Video

Mia Rossling tjejmilen vardagspuls Bild: Vardagspuls

Fullt ös när Mia och Vardagspuls besökte Tjejmilen

VIDEO Vardagspuls och Mia Rossling tog tempen på årets stora löparfest på Gärdet i Stockholm.