Hillevi Wahl Bild:

Hillevi Wahl om sitt lyckobesked

"Det var bland det vackraste jag hört"

För några veckor sedan fick vår hälsoinspiratör Hillevi Wahl diagnosen artros. Beskedet innebar dessutom att hon skulle behöva lägga löpningen på hyllan – för gott.

Publicerad 2017-03-07 | Hillevi Wahl

Det är inte bara jag som har artros, har det visat sig. En av fyra över 45 år har artros. En miljon svenskar. Det hade jag ingen aning om. Det är mycket man inte vet, förrän någon berättar det.  Jag har en kompis som är en av Sveriges bästa och starkaste cross-fit-tjejer. Hon sa plötsligt att hon har ”massor av artros”. Hon har en sådan där stark drömkropp som man bara ser på glossiga löpsedlar. Då tänkte jag direkt att det finns hopp även för mig. 

Jag drabbades av kris-chock-reaktion

Ni som läste min förra krönika här på Vardagspuls vet att jag gick in i en total kris-chock-reaktion efter artrosbeskedet. Det kändes lite som om livet tog slut där. Att jag aldrig mer skulle få springa över bergen med löparkompisarna. Men vänta bara, det blir ännu bättre: Jag har dessutom diagnostiserats med löparknä. Joråsåatte.

Det var bland det vackraste jag hört

Min idrottssjukgymnast Martin är en bra kille. När jag sa att jag ska köra triathlon och swimrun i år, så blinkade han inte ens. Han frågade bara när jag skulle tävla och hur långt jag skulle springa, cykla och simma. Sedan lät han mig springa på ett löpband och kollade hur jag rörde mig och belastade lederna.
”Du har ett skonsamt löparsteg”, sa han berömmande. Det var bland det vackraste jag har hört i hela mitt liv.
”Betyder det att jag kan fortsätta springa?”
”Japp.”
”Hur långt? Hur ofta?”
”Hur mycket och ofta du vill.”
Jag trodde knappt det var sant. Jag började fulgråta av lycka. Han tittade förundrat på mig. Det är nog inte ofta som femtioettåriga kvinnor gråter av lycka på hans kontor. 

Det här är sann lycka!

”Men allt det jag läser och hör om att löpning förvärrar atrosen?”, sa jag.
”Forskarna börjar backa där. De tror snarare tvärtom nu. Men det hänger lite på hur man springer och hur ont man har”. Skonsamma löparsteg är grejen, alltså.  Nu ska jag göra stabiliserande övningar för mitt löparknä. Jag svänger ut lite med högerfoten. Men det ska vi nog få ordning på också. Och ska jag berätta vad sann lycka är? Det är att få springa när det är vår.