Vardagspuls psykoterapeut Louise Hallin om hur man bäst hanterar livliga barn i offentliga miljöer. Från Vardagspuls den 3 februari.

Är det okej att ta med livliga barn på restaurang?

Psykoterapeuten Louise Hallin ger råd

Hur hanterar man som förälder att barnet skriker och springer runt bland folk? Och får man som utomstående säga till? Vardagspuls psykoterapeut Louise Hallin reder ut och svarar på frågor.

Publicerad 2016-02-03 | Vardagspuls

Vardagspuls: I onsdagens program svarar psykoterapeut Louise Hallin på frågor om barn på restaurang. Du kan ställa din fråga här i chatten redan nu. Din fråga kommer att publiceras under onsdagen så snart den blivit besvarad.

16:54, 2 February 2016

Mamma: Hej Louise, hjälp mig snälla ! Jag har en 1,5 år gammal dotter som har svårt att sitta still och är väldigt bestämd, de hörs nog över land och rike när hon inte får sin vilja igenom. Hon gallskriker och kastar sig bakåt. Hur kan vi lugna henne på bästa sätt? Säger vi till henne blir de 7 resor värre, bryr vi inte oss så slutar hon efter några minuter. Men dessa minuter är oändligt långa. Det här händer ofta vid matbordet och det slutar med att hon vägrar äta nått och kastar tallriken eller spottar ut maten. Känner mig som världens sämsta mamma när man är bland folk och alla dömer ut en.

Louise Hallin, psykoterapeut: Jag förstår att det blir jobbigt. Hon har rätt bra reaktioner för sin ålder däremot. När man är 1,5 år så kan man inte reglera sina känslor och dekommer ut i alla former inte bara ilska eller hur?
Var inte i miljöer där ni inte känner er bekväma med hennes beteenden och börja nu den tålmodiga resan av uppfostran. Varje gång hon beter sig på ett sätt som ni inte gillar så får ni flytta ut henne bort från er vilket är ung det värsta som små barn vet och så får hon skrika klart och så fort hon börjar gråta ska ni finnas där och ta emot henne och trösta. Ni ska inte ta henne för långt bort men hon ska känna att ngt hände och att hon inte riktigt fick vara med längre.
Hennes minne är lite kort när det gäller konsekvenser så detta får ni upprepa många ggr. Mat kan hon få senare. Håll huvudet högt och säg till dig själv att hon är liten och du är stor och ska bestämma vad hon får göra och inte.

12:37, 3 February 2016

Susanne: Får man säga till andras barn om de uppför sig illa på offentliga platser, typ kastar sand eller mat?

Louise Hallin, psykoterapeut: JAAAA! Gör det, barn behöver verkligen stöta på verkligheten med hjälp av fler vuxna än sina föräldrar betydligt oftare. I dagens läge får du nog räkna med att stöta på lättkränkta vx dock men eftersom det är bra för barnen så skaka av dig det.

12:39, 3 February 2016

Fredrik : Barnens farfar tycker att barn ska uppföra sig å vara i princip tysta på restaurang, det är väl inte rimligt? Hur förklarar jag det?

Louise Hallin, psykoterapeut: Om ni äter med farfar på restaurang är det mycket rimligt eftersom han är en viktig person i deras liv och det är så han vill ha det för att trivas. Och om han trivs så blir det trevligt och barnen ska lära sig att vara flexibla. Olika miljöer och olika personer kräver olika beteenden så de lär sig att anpassa sig bättre vilket kommer att vara en mkt stor fördel för dem i kommande gruppliv, arbete såväl som familj. Förbered dem bara, pappa kanske kan ta det också eftersom det är hans pappa som han känner bra.

12:43, 3 February 2016

Anneli : Att ställa barnet mellan ett till fem år i valsituation mest hela tiden orsakar skadlig stress eller vad tycker du?

Louise Hallin, psykoterapeut: Verkligen, barns hjärnor är inte mogna för val av större dignitet på ganska många år. Deras omogna hjärna som så aktivt håller på att formas och sortera saker på olika platser klarar inte det även om det låter så när de frejdigt svarar. Hörde en mkt klok förälder som frågade om barnet på tre år ville ha en glass eller en glass. Han valde en glass och var mkt nöjd.

12:55, 3 February 2016

Susanne: Tycker du att det är okej med "barnfria restauranger", det finns ju ex kaféer i Stockholm som helst inte vill ha barn där.

Louise Hallin, psykoterapeut: Vet du, jag tror att både barnfria hotel och restauranger helt enkelt är en föjd av den brist på fostran från föräldrar som gäster erfar när de reser eller går ut, en konsekvens helt enkelt.

12:59, 3 February 2016

Kalle: Hej Louise. Jag stör mig oftast mer på föräldrarna än på barnen. Föräldrar som tycks haka upp sig i någon slags tjatmode: tänk på att.. Sitt rakt... Gör inte så... Nu är vi på restaurang så... Ät ordentligt. Jag är förälder själv och trots att jag stör mig hårt på detta typ av försikommande beteende mot barn som i min värld beter sig exemplariskt så gör jag ofta likadant själv. Redan på ditvägen: nu ska vi på restaurang och då har människor betalat dyrt jada jada. Effekten blir alltid motsatt den jag vill åt. Och resultatet blir att jag tvingas tjata och föraktar mig själv. Jag tror min fråga är: varför är vi såna idioter?

Louise Hallin, psykoterapeut: Inte är du ngn idiot! Du är ansvarig för att dina barn uppför sig bra inför andra eftersom du är angelägen om att det ska gå bra för dem och att de inte ska sticka ut och få kritik.
Ordet nej är det dock lite svårt att förhålla sig till inte minst för barn så för att uppnå sina mål är en oslagbar metod att skapa en lek runt olika ämnen, lite tävling och ibland en liten inbakad belöning så har de mkt högre motivation.
Bastonerna och korrigering kan man spara som nödlösning.

13:03, 3 February 2016

Abbe: Jag blir superirriterad på alla barnvagnar och skrikande bebisar överallt på fik. Är det verkligen ok att stanna kvar om barnet skriker och gnäller?

Louise Hallin, psykoterapeut: Jag tror inte att någon förälder har svårt att se att omgivningen är störd och /eller att man själv är stressad och att man nått en gräns för när kanske en av föräldrarna ska gå med barnet därifrån.

13:22, 3 February 2016