Louise Hallin: ”Vänta till ungen dalar ner lite”

Chatt med tittarna

Psykoterapeut Louise Hallin svarar på tittarfrågor om barns känsloutbrott och berättar hur man som förälder i en sådan situation absolut inte ska agera.
– Man får inte straffa barnen för att de har känslor.

Publicerad 2016-03-02 | Vardagspuls

Vardagspuls: I onsdagens program svarar vår psykoterapeut Louise Hallin på frågor om barns känsloutbrott. Ställ din fråga här i chatten. Din fråga kommer publiceras så snart den blivit besvarad.

13:51, 1 March 2016

Marie-Louise : När mitt barn skrek och gapade när vi var på Ikea häromdagen så tröttnade jag och gjorde exakt samma sak. Jag la mig på golvet och gallskrek så att det till slut kom fram några personer och frågade om jag mådde bra. Mitt barn skämdes då så mycket över mig att hon slutade. Var detta ett för galet beteende eller kan jag utöva det igen utan att mitt barn tror att jag är psykisk sjuk

Louise Hallin, psykoterapeut: Huuuur kan du ta med dig ett litet barn till IKEA?
Din metod kan fungera i ett lite mindre sammanhang förstås utan att allmänheten är inblandad och med en mkt stor portion humor inblandat.

12:45, 2 March 2016

Cecilia : Hej! Min 3,5-åring reagerar ofta med väldigt kraftiga reaktioner när saker går emot henne. Hon blir arg och skriker. Hon är väldigt känslig när vi blir arga, vilket vi undviker i möjligaste mån, men även om vi bara höjer rösten något kan hon istället bli väldigt ledsen och säga att hon blir rädd eller att hon inte tycker om när vi blir arga. Samtidigt kan vi ju inte låta henne vara den enda som får vara arg i familjen. Hur hanterar vi detta?

Louise Hallin, psykoterapeut: Prata med henne om detta när hon inte är varken arg eller glad. Beskriv vad du upplever och fråga henne om hon tycker samma sak och sedan kan ni gå vidare till detaljer om hur hon vill ha det i dessa situationer, vad hon tror att det beror på osv.
Hennes ålder är fylld av rörligt känsloliv så hon är mkt normal.

12:49, 2 March 2016

Funderande mamma: Hej. Har en helt fantastisk liten dotter som snart ska fylla ett år. Hon är väldigt nyfiken, glad,intensiv, trygg och harmonisk men med en stor vilja och bestämdhet. Hon har alltid visat tydligt vad hon vill och inte. Nu har hon börjat skrika rätt ut när hon vill något som hon inte får ex för att det är farligt för henne. Det går oftast bra att erbjuda något annat och hon lugar sig fort. Jag trodde dessa beteenden kom mer i "trotsåldern" men har nu förstått att dessa personlighetsdrag kan visa sig bra mycket tidigare än så, precis som i vårt fall. Jag var precis likadan som liten. Envis och bestämd! Är det vanligt? Hur bemöter vi henne på bästa sätt? Vill att hon ska behålla sin envishet och beslutsamhet samtidigt som hon såklart behöver lära sig att man inte kan få allt samt få göra allt. Vi får ofta höra att hon är livlig och bortskämd. Bortskämd för att hon sover i vår säng, att vi snabbt försöker svara på hennes signaler, att vi tar upp henne när hon vill eller är ledsen och för att vi försöker bekräfta de känslor hon ger utlopp för. Vild för att hon ständigt pratar, undersöker allt, ska på allt och sortera, plocka i och ur saker i lådor osv. Hon är intensiv men fantastisk ☺ Men detta hör väl till utveckligen och är normalt? Vi låter henne plocka med sånt som ej är farligt men folk i vår närhet menar att hon ska lära sig att inte plocka med saker, ex plocka ur sina kläder ur sin byrå.

Louise Hallin, psykoterapeut: Strunta i "folk" och följ dina egna känslor. Barn i hennes ålder släpper ut alla känslor rakt ut utan censur och utan möjlighet att reglera det de känner ännu. Detta leder just till att hennes närmaste människor direkt rusar till och hjälper henne att balansera olika situationer så att hon till slut klarar det själv.

12:52, 2 March 2016

Sventor: Vad gör jag som bror när småsyskon laddar för ett känsloutbrott på morsan? Jag är något konflikträdd och tror egentligen inte de kan samarbeta, eller kompromissa.

Louise Hallin, psykoterapeut: Det var väl fint att de har en storebror som du!
Om du oroar dig för att mamma inte ska klara av ditt syskons ilska så tror jag att det är bra att mamma och syskonen klarar av det själva. Du kan ju tex säga ngt i stil med att du inte tror att det är en bra väg att gå att bli arg men att syskonet får nu klara upp det själv med mamma. Sådana saker ska man berätta när allt är lugnt.
Om du däremot vill skydda syskonet så ha ett allvarligt samtal i ett mkt lugnt läge, kanske utomhus tex där du berättar hur det känns för dig och vad du tycker om det och att du behöver hjälp av honom/henne för att det ska bli mindre bråk hemma med mamma. Om det inte blir bättre ska du göra precis det som du gör till mig, be om hjälp i omgivningen, gärna från äldre släktingar som du litar på.

13:03, 2 March 2016

Sophie: Mitt barn kan få hysteriska utbrott när vi är ute bland folk, tex på bussen i affären osv. Jag skäms så mycket när alla tittar på mig, som att jag vore en dålig mamma. Jag brukar muta med godis och glass för att få tyst på mitt barn, hjälp mig gör jag fel? det känns som att jag belönar ett dåligt beteende i stället för att markera att det inte är rätt!

Louise Hallin, psykoterapeut: Det är bra att se till att man är förberedd när man ger sig iväg.Barn som är trötta och hungriga har tex inget tålamod och gnällkvoten kan bli mkt hög.
Grupptrycket på en buss tex är verkligen väldigt tufft så du känner rätt. Däremot drar du på dig både beröm och ev en liten applåd om du tydligt och klart har deklarerat för barnet vad som gäller och att du inte kommer att ändra dig för att barnet skriker och därefter hålla ut i läget som uppstått. Vanligen behöver ungen ta sig igenom en smärre "kris" i detta men sedan lugnar det sig.

13:19, 2 March 2016

morfar: är morfar till en pojke på 3 år han är väldigt livlig kan inte vara still skriker o brukar puffa omkull sin bror 1.5 år vad gör man enda jag gör är att tala om för honom att inte puffa omkull sin bror underbart barn annars

Louise Hallin, psykoterapeut: Du kan nog vara en mkt bra person i hans liv att börja införa lite fostran i vardagen.
Det vore bra för honom att vara ensam med dig så hittar ni nog ett annat tempo och då känner han sig i centrum också.

13:21, 2 March 2016

Björn: Mina barn blir ofta sura och arga när de måste avsbryta sina spel på läsplattan eller tv:n för att följa med och göra saker. Vad kan jag göra eller säga för att de inte ska bli sura utan vilja följa med på saker och ting?

Louise Hallin, psykoterapeut: Ha ett prat med alla familjemedlemmar samlade, dra upp alla linjer och beslut tillsammans för användningen av all digital utrustning i hemmet.
Alla får komma till tals. Eftersom alla varit med om att hitta på reglerna och där ni vuxna pga era kunskaper lämnat in era veton så är det sen allas ansvar att följa dem.
Om det inte följs så ska det finnas konsekvenser och om ni inte accepterar surhet och ilska så kostar det datatid istället.

13:26, 2 March 2016

Vardagspuls: Tack för era frågor, nu stänger vi chatten för i dag!

13:32, 2 March 2016

Barnpanelen om känslor: