Sara bestämde sig för att göra en livsstilsförändring Bild: Privat

Så fick Sara bukt med sina livsstilsproblem

”Nu har jag slutat ha hang-ups kring vad jag äter”

Efter andra barnet började överviktsproblematiken. Sara vägde 110 kilo, hade ont i kroppen och fick en stressfraktur i foten. Så en dag bestämde hon sig för att ta itu med livsstil. Vardagspuls hälsoinspiratör Hillevi Wahl har intervjuat Sara om hennes fantastiska resa mot ett sundare liv.

Publicerad 2017-08-21 | Hillevi Wahl

Hej Sara, berätta lite om dig själv, vem är du?
– En tränings- och tävlingsälskande 36-årig veterinär som bor ett par mil från Göteborg tillsammans med tre ungar och make. Lever ett ganska vanligt liv i en villa i en mindre ort. Vi har tre hundar, katter och en kungspython i familjen också.

Du har gjort en helt makalös livsstilsförändring. Kan du berätta lite hur det började?
– Jag har tidigare i livet varit normalviktig. Överviktsproblematiken började när vårt andra barn hade fötts. När jag var 30 år, vägde jag 110 kilo. Jag mådde verkligen inte bra, hade ont i kroppen och fick en stressfraktur i ena foten av all belastning den fick ta. Var livrädd att bli allvarligt sjuk och dö från mina barn. Jag ville verkligen ta mig ur mitt jojo-bantande och osunda livsstil och första steget var att gå hos en KBT-psykolog för att bena ut känslor och handlingsmönster. I juni 2010 genomgick jag sedan en gastric bypass-operation. Ett av de bästa beslut jag någonsin tagit kring min egen person.

Du har låtit det ta lång tid, sju år. Redan från början var du inställd på att ge dig själv tid. Minns du hur du tänkte?
– Man skulle kunna tro att gastric bypass-operationen var starten på livsstilsförändringen, men egentligen hade jag den redan inom mig. Många tror att man opereras till något annat. Så har jag aldrig känt det. Jag som haft ett normalviktigt liv innan kände att jag blev återställd till så som jag var förr, innan jag blev fet. Eftersom jag bestämt mig för att aldrig mer vara fet så gjorde jag också till 110 procent som läkaren och övriga i teamet sa att jag skulle. En viktig bit var träningen. Börja träna, sa läkaren, det hjälper kanske inte viktnedgången just nu, men det hjälper dig att hålla vikten på sikt.

Vilka steg har du tagit på vägen?
– Jag började träna på en crosstrainer hemma och lyckades hålla i träningen. Ett annat viktigt steg var att sluta ha så många hang ups kring vad jag äter. Mat är mat, inget mer än så. Ju mer matfixerad, både i perfektion och i överätande av skräp, ju värre blev det. Att kunna släppa alla de känslorna var oerhört skönt. Att inse att ätande egentligen inte är så märkvärdigt.

Vad har du fått med dig från KBT-terapin?
– Att ta fokus från ätande och inse att hur jag såg ut och vad jag åt inte definierade mig som person. Vi är inte vad vi äter. Att vara fet kan visserligen vara jobbigt rent kroppsligt men det definierar inte ens människovärde eller vem man är som person. Jag avskyr när folk säger du är en annan person nu, för det är jag inte. Jag är precis samma person som när jag var fet, men min kropp mår mycket bättre nu.

Hur kom du på att du skulle köra triathlon?
– När jag gjorde min livsstilsförändring började jag följa ett antal starka kvinnors bloggar för att få inspiration i min egen träning. Jag blev peppad att skaffa en egen cykel och anmälde mig 2012 till en motionstriathlon som skulle gå av stapeln ett par mil från där vi bor. Jag blev fullständigt hooked på sporten direkt.

– Det jag älskar med triathlon är utmaningen och svårigheten med de tre delmomenten – simning, cykling, löpning – att all träning alltid blir en kompromiss men en rolig sådan! Och glädjen i att något av det oftast går bra även om något annat känns skit just nu. Triathlon är så mycket kärlek för mig. Jag blir varm bara jag tänker på det!

Nu när jag själv har börjat med triathlon så inser jag att det faktiskt är en ganska bra och skonsam träning för överviktiga.
– Jag tycker triathlon är för alla. Verkligen för alla. Eller i alla fall alla som själva vill anta utmaningen! Simma och cykla kan man göra mycket av, oavsett hur kroppen ser ut.

Enligt min mening går löpning också fint, jag känner många löpare som verkligen inte är några sylfider. Vad har gjort dig mest förvånad i den här nya träningsvärlden?
– Glädjen! Träning för mig är inte blod, svett och tårar. Det är välmående, egenkärlek och glädje att kunna använda min kropp och känna mig stark, uthållig och frisk! Jag har nog aldrig blivit så välkomnad som när jag var ny i triathlonvärlden. Jag har fått många vänner som jag håller mycket av. I år har jag för första gången åkt utomlands och tävlat, på IRONMAN Zürich i Schweiz, och efter det kan jag berätta att triathleter är trevligt folk även utanför Sverige!

Vad skulle du vilja säga till någon som läser det här och är där du var för sju år sedan?
– Den som är fet behöver inga bantningsråd. Inget testa det här, det fungerar jättebra. Jag skulle säga så här: Vill du sluta vara fet? Sök hjälp. Det finns jättebra hjälp att få, men det är ingen uppsökande verksamhet. Man måste själv ta tag i det. Att börja jobba med det mentala är en bra sak för de flesta, men det är sällan en ensam lösning. Huvud och kropp, allt ska med. Inse att förändring är jobbigt. Det är inte bara att bestämma sig. Det är ett stort jobb. Men man måste åtminstone bestämma sig för att ta det första steget. Våga be om hjälp. Det var min mamma som ringde och bokade psykologen. Därifrån tog jag det själv sen. Jag har gjort mycket på vägen som varit uppoffringar och som varit obekvämt, men det har varit så värt det.

Saras 3 bästa tips:

  1. Sök hjälp.
  2. Be anhöriga om stöd.
  3. Inse att det är för livet, inte fram till jul eller från och med måndag. Now and for ever, och du gör livsstilsförändringen enbart för din egen skull.