Avdelningen presenteras av Arla Arla logotyp
 

Lista: Det gömmer sig bakom vanliga E-numren

Många av våra tillsatser är helt naturliga ämnen

Visste du att neohesperidindihydrochalcon, liksom många E-ämnen, är en naturlig tillsats? Enligt dietisten Maria Nygårds är rädslan för E-nummer ofta överdriven.
– Bara för att det är ett E-nummer så är det inte farligt, det kan vara något som existerar naturligt.

Publicerad 2015-11-24 | Vardagspuls

Att en produkt innehåller E-ämnen betyder inte nödvändigtvis att det handlar om ingredienser som är kemiskt framställda. Många naturliga ingredienser, som rödbetsextrakt, har E-nummer. Men hur vet man vilket som är vilket?

Här kan du ladda ner E-nummerguiden

Här kan du ladda ner tillsats-appen

Enligt dietisten Maria Nygårds finns det många myter kring tillsatserna som finns i vår mat.
– Dels det här med att tillsatser är farligt. Vissa tillsatser finns naturligt. Bara för att det är ett E-nummer så är det inte farligt, det kan vara något som existerar naturligt. En annan myt är att tillsatser används på ett otillåtet sätt och att industrin får stoppa i vad som helst i maten, säger Maria Nygårds.

Vardagspuls har sammanställt en lista över vad som gömmer sig bakom våra vanligaste E-nummer – och några av de konstigaste ämnena.

Färgämnen (E 100-180)

För att återställa färgen på livsmedel efter bearbetning, lagring eller liknande, för att göra ett livsmedel mer tilltalande eller för att ge färg åt i sig färglösa livsmedel används färgämnen. De utvinns ur animaliska eller vegetabiliska produkter, framställs på syntetisk väg eller genom att kemiskt behandla naturliga ämnen.

  • Sockerkulör (E 150a) – ett av de mest använda färgämnena som framställs genom upphettning av socker.
  • Karotener (E 160a) – Förekommer naturligt i morötter, gröna bladgrönsaker, tomater, aprikoser och nypon. Karotenerna är provitamin A, vilket innebär att de kan omvandlas till vitamin A i kroppen.
  • Antocyaner (E 163) – Utvinns från olika växtdelar, grönsaker och ätliga frukter, som svarta vinbär, körsbär, hallon, vindruvor och blåbär.
  • Riboflavin (E 101) – detsamma som vitamin B2.

Konserveringsmedel (E 200-297, E 1105)

Vid kemisk konservering tillsätter man kemiska ämnen till livsmedel för att öka hållbarheten. Dessa konserveringsmedel hämmar tillväxt av mikroorganismer som bakterier, mögel- och jästsvampar.

  • Kaliumnitrit (E 249), Natriumnitrit (E 250) – Kan bildas av nitrat, som förekommer naturligt i bland annat rotfrukter och grönsaker. Får endast användas i form av nitritsalt, en blandning av nitrit och koksalt, till charkuterivaror.
  • Kaliumnitrat (E 252) – Förekommer naturligt i växter. Kallas även för salpeter.

Antioxidationsmedel (E 300-385, E 586)

Används för att hindra fett från att härskna och missfärgning hosfruktbaserade produkter. De medverkar också till att lättförstörbara vitaminer, som vitamin A, D, E och B2 (riboflavin), bevaras bättre.

  • Askorbinsyra (E 300) – Askorbinsyra finns naturligt i de flesta färska frukter och grönsaker – mest i mogen paprika, svarta vinbär, kiwi och citrusfrukter.
  • Citronsyra (E 330) – Förekommer naturligt i många födoämnen, som frukter och bär, och bildas naturligt i människokroppen.
  • Propylgallat (E 310) – Framställs syntetiskt. Får bl a användas till potatismospulver, tuggummi, förkokta spannmålsprodukter, kakmix, torkade köttprodukter, soppulver, smakpreparat, såser, dressing, matoljor, kosttillskott och vissa snacks.

Sötningsmedel (E 420-421, E 950-968)

Det säger sig självt – sötningsmedel gör livsmedel sötare.

  • Sorbitol (E 420) – Ett sockeralkohol. Vanligt förekommande i naturen i till exempel äpplen, päron, plommon, körsbär och rönnbär.
  • Xylitol (E 967) – Även kallat björksocker. Sockeralkohol som framställs ur sockerarten xylos. Är ungefär lika sött som vanligt socker.
  • Sackarin (E 954) – Syntetiskt, icke energigivande. Är cirka 400 gånger sötare än vanligt socker.
  • Neohesperidindihydrochalcon (E 959) – Framställs ur ett ämne som finns naturligt i citrusskal.

Syror, baser och salter (E 500-530)

Syror används för att öka surheten hos en produkt och kallas därför surhetsreglerande.

Baserna är syrornas motsats och smakar en aning tvålaktigt eller lutaktigt. Det mest använda saltet i livsmedelssammanhang är vanligt koksalt. Dess kemiska namn är natriumklorid (NaCl) och det bildas när saltsyra och natriumhydroxid neutraliserar varandra.

Källa: Livsmedelsverket

Undrar du över ett annat E-nummer?

Livsmedelsverkets hemsida finns en smart funktion för att söka på specifika E-nummer som du hittar i innehållsförteckningen.