20 sätt att göra löprundorna roligare Bild: Johnér

20 sätt att göra löprundorna roligare

När blir det egentligen roligt att springa? Det är upp till dig, menar Vardagspuls hälsoinspiratör Hillevi Wahl.

Publicerad 2016-11-24 | Senast ändrad 2017-01-24 | Hillevi Wahl

”Hillevi, när blir det roligt att springa?” Den frågan får jag ofta. Sanningen är väl att jag gör det roligt. Varje gång. Jag hittar alltid något som jag blir lite lycklig över.
Tillhör du dem som tycker att det är kämpigt att springa? Då har jag en må-bra-lista för dig.
När jag googlade runt häromdagen hittade jag en lista som heter ”How to love the run” på en sajt som heter dailyburn.com. Jag har modifierat 20 av tipsen till mitt eget tänkande.

  1. Glöm det som har varit. Rensa hårddisken i hjärnan. Tänk ”Här och nu”. Jag gick omkring i 45 år och var helt övertygad om att jag inte kunde springa, att jag var en klumpeduns. Men förra året sprang jag 50 lopp för att fira att jag fyllde femtio. Tänk vad fel jag hade haft i fyrtiofem år!
    Det är så lätt att fastna i roller eller sätt att tänka. Det som var sant en gång kanske inte är sant nu – vem vet, det kanske aldrig var sant. Våga testa! Våga börja om från början, typ i dag.
  2. Sätt ett mål. Hjärnan fattar mål som är konkreta. Exakta. ”Springa mer eller oftare” är för diffust. Bestäm i stället ”50 lopp på ett år” eller att göra ett runstreak, dvs att springa varje dag i till exempel hundra dagar. Eller något annat som funkar för dig. Viktigt är att det är mätbart och exakt.
  3. Ta det lugnt. Sakta ner. I början ska du inte ens tänka på tempo. Tempot kommer av sig självt, senare, när du fått in andningen och rutinerna. I början ska du bara springa. Varken mer eller mindre. Ta bara på dojjorna och spring. Det räcker alldeles utmärkt så. En kilometer? Jättebra! Du bestämmer.
  4. Kör med en kompis. Kompisgrejen är suverän. Jag stafettspringer med min man. Vi peppar varandra att faktiskt få det gjort. Andra bestämmer träff med en kompis på morgonen, på lunchen eller på kvällen. Bara att veta att någon väntar betyder mycket. Då kan man inte slinka ur lika lätt.
  5. Glöm inte att leka! Kommer du ihåg hur dina föräldrar fick långa bilresor att bli roligare med hjälp av små lekar? Räkna röda bilar, samla på utländska registreringsskyltar, läsa vägskyltar eller bara genom att sjunga för full hals? Det funkar lika bra när man springer. Jag brukar både sjunga och samla på söta tanter och gulliga hundar, eller bara skutta lite extra tokigt i naturen jag springer i.
  6. Upptäck nya stigar. Vi är vanemänniskor, jag vet. Oftast springer jag samma runda dag ut och dag in. Det är lättare så. Men när jag viker av från mina vardagsrundor – wow! Vilken kick jag får. Det är då jag blir lite extra kär i löpningen igen. ”Varför har ingen berättat om att man kan springa här!” jublar jag inom mig.
  7. Unna dig själv. Klart du ska ha en liten cool pryl när du springer. Eller ett par extra fräna dojjor. Eller något snyggt och färgglatt. Fattas bara!
  8. Hitta ett lyckligt slut. Det ska finnas något att längta efter när du går i mål. När jag sprang mina femtio lopp sa jag att jag egentligen bara var ute efter alla goodiebagar. Det är faktiskt rätt sant. På mina vardagsrundor fantiserar jag om mitt extra superdupergoda kaffe som jag ska njuta av när jag kommer hem.
  9. Gå upp med tuppen. Morgonstund har guld i mun. Att få starta dagen med en springrunda sätter hela dagshumöret. Jag går omkring med ett leende resten av dagen. Jag är så himla nöjd med mig själv efteråt. Härlig känsla.
  10. Pump up the jam. Ja, musiken får dig att lyfta, hålla rytmen i stegen, klara av sträckor i motvind. Jag känner dessutom en väldig trygghet i att veta vilken låt som kommer efter tre kilometer, eller fyra eller fem. Med samma låtar känner jag mig trygg på lopp överallt i hela världen.
  11. Klä av dig. Kanske inte helt naken. Men ju fler prylar och lager kläder du ska ta på dig, desto längre tid tar det att komma ut. Och desto tyngre blir det att springa. Förenkla, förenkla, förenkla.
  12. Ge tillbaka. Vi som springer får så oerhört mycket. Inte minst kroppsligt och själsligt. Dela med dig av det du kan. Inspirera andra att röra sig, spring lopp där vinsterna går till något välgörande ändamål. Var generös. Allt blir lite vackrare så.
  13. Släpp fram din inre cheerleader. Du behöver inte springa alla lopp, men du kan gå ut och heja på andra. Få saker är så uppskattat som glada tillrop i en uppförsbacke eller någon som faktiskt jublar när man går i mål. Jag brukar dessutom heja på andra under själva loppet när jag springer. Både de som springer om mig ”Bra jobbat!” och de som har det extra kämpigt ”Du ser stark ut!”. Då hör min egen hjärna det och tror att ”åh, det där gäller nog mig också” och skickar ner lite extra kraft i benen. Win, win, win.
  14. Älska loppen! Ett lopp är något väldigt konkret att träna inför. Hjärnan fattar. Betala avgiften redan nu – snålheten får oss att fullfölja. Och folkfesten runt själva loppen gör att man bara vill köra igen och igen och igen.
  15. Snabba på. Kör intervaller eller backträning. Lite extra puls piggar upp och du kommer att märka att du utvecklas snabbare.
  16. Dela din resa med andra. Även om du helst springer ensam så är det härligt att få dela sin glädje, eller sina vedermödor med andra. Lonesome Runners är en fantastisk löpargrupp på facebook där alla kan vara med och där alla möts med samma respekt och kör av glada tillrop.
  17. Mät din succé. Jag älskar siffror. Men mät inte bara din kilometertid. Mät allting. Det finns alltid något att vara glad och stolt över. Jag älskar min klocka och min träningslogg. För då kan jag se att jag kanske slog runstreakrekord eller sprang månadens snabbaste första kilometer, eller kanske längsta distans eller bara att andningen funkade för första gången på länge. Skriv ner allt. All framgång är bra.
  18. Våga utmana dig själv. Springer du alltid fem kilometer – våga springa sex. Eller sju. Eller rentav en mil. Anmäl dig till lopp som ligger hundra mil hemifrån. Jag lovar att det är värt det!
  19. Ta en paus. Man saknar inte kon förrän båset är tomt. Som det så vackert heter. Och lite så kan det vara med löpningen också. Det är först när man måste ta en paus som man fattar hur mycket man älskar och längtar.
  20. Längta! Längtan måste alltid vara starkare än rädslan. Det är ett av mina mantran. Så pumpa in all kraft och alla härliga bilder du kan i din längtan. Hur skulle det kännas att springa den där ultimata rundan? Hur skulle det smaka i munnen? Hur skulle vinden leka i ditt hår? Hur skulle fåglarna kvittra? Hur skulle jublet kännas i bröstet. Läs gärna böcker av andra löpare som har varit där, som vet att berätta. Fråga andra som springer, hur kändes det? För det kommer alltid tuffa sträckor på vägen. Då gäller det att hitta sitt ”varför”. Det där som får dig att fortsätta, oavsett vad.


Och du. Heja dig!