Därför är människan Jordens bästa långdistanslöpare Bild: Mostphotos

Forskare: Människan är Jordens bästa långdistanslöpare

”Vi är fantastiska på att röra oss långsamt och länge”

På korta distanser är vi chanslösa mot de flesta djur. Men den som springer snabbast kommer inte alltid först fram. Människan är nämligen världens bästa löpare på riktigt långa distanser, visar forskning.

Publicerad 2017-08-04 | Vardagspuls

Har du någon gång undrat över varför vi människor ser ut som vi gör? Nästan hårlösa, tvåbenta och utan svansar – på många sätt helt olika alla andra djur på planeten. Forskare menar att vi ser ut som vi gör för att vi ska kunna springa riktigt långt.

Det finns gott om djur som kan springa mycket snabbare än en människa på kortare distanser. Men faktum är att på riktigt långa distanser är vi människor, om vi är vältränade vilket de flesta vilda djur är, högt rankade långdistanslöpare i djurvärlden. På riktigt långa distanser är vi de bästa löparna på Jorden.

– Människor är svaga varelser om man ser till styrka och snabbhet, men vi är fantastiska på att röra oss långsamt och länge. Vi är som landsköldpaddor i djurvärlden, säger Daniel Lieberman, professor vid Harvard, som forskat kring människans biologiska förutsättningar för långdistanslöpning.

Väldigt få djur kan springa lika långt utan att stanna som mänskliga långdistanslöpare – och särskilt i de hastigheter de allra främsta av oss kan hålla. Men det krävs att distansen är riktigt lång för att människan ska vinna. Många har varit nära, men ingen människa har än så länge sprungit ett Marathon på under två timmar – en struts, till exempel, kan göra det på cirka 45 minuter.

På dessa distanser är vi bäst på planeten

Nej, det är på de riktigt långa distanserna som människan står ut. På distanser så långa som tre marathonlopp, det vill säga cirka 12,5 mil, och uppåt börjar vår unika förmåga att visa sig. På ännu längre distanser springer de mest uthålliga av oss ifrån alla andra djurarter på planeten.

Hemligheten är människans upprätta hällning i kombination med förmågan att göra sig av med värme genom kraftig svettning. Avgörande är också att vi människor svettas så mycket från skalpen och pannan, vilket kyler ner hjärnan.

De flesta djur kyler istället ner kroppen genom att flämta, vilket stör andningen och i många situationer gör att de blir överhettade och måste stanna för att återhämta sig. Även våra proportionerligt långa ben och hur våra ben i fötterna är sammansatta ger oss förutsättningar för att vara goda långdistanslöpare.

7 egenskaper som gör oss till långdistanslöpare

  1. Vi kyler effektivt ner oss genom kraftig svettning, särskilt kring hjärnan, på skalpen och i pannan och genom att vi andas genom munnen när vi springer, vilket inte alla djur gör naturligt.
  2. Vi har två långa ben och en benstruktur i fötterna gjord för löpning långa distanser. Fyra ben ger ett stort övertag på kortare distanser, men på riktigt långa distanser är våra två ben en tillgång.
  3. Vi har långa, upprätta kroppar med stora, nästan hårlösa, öppna ytor för att kunna kyla ner oss mer effektivt över lång tid.
  4. Vi har stora, starka rumpor för att kunna springa stabilt – och alltså inte för att sitta bekvämt på, enligt forskarvärlden…
  5. Våra unika hälsenor är konstruerade för att lagra och avge mekanisk energi.
  6. Vi har korta tår, stora leder och har naturligt många långsamma muskelfibrer – alla bevis på att vi evolutionärt är byggda för långdistanslöpning.
  7. En del forskare menar också att ”runner’s high”, den sköna känslan av belöning människor kan få när de springer mycket är en slags ”neurobiologisk present” som vi ger till oss själva och som vi utvecklat för att bli bättre långdistanslöpare. Detta är något som vi delar med hundar!

Källa: Distance running shaped human evolution, Dennis Bramble och Daniel Lieberman, Nature, Harvard Gazette, The Science Explorer, Popular Mechanics