Vardagspuls Lisa Beskow Springtime Arla Portugal Bild: Privat

Lisas inställning till träning förändrades helt i Portugal

”Jag har lärt mig att älska mig själv”

För ett halvår sedan fick 18 vinnare följa med Vardagspuls på en träningsresa till Portugal. Men vad har hänt sedan dess? Först ut att berätta är Lisa Beskow från Göteborg som har fått en en helt annan inställning till både träningen och livet – och lärt sig att älska sig själv.

Publicerad 2016-04-07 | Senast ändrad 2017-01-18 | Vardagspuls

I oktober förra året fick 18 lyckliga vinnare från hela landet följa med Vardagspuls, Springtime och Arla på en träningsresa till Portugal. Med på resan fanns massor av experter och inspiratörer, som Kristin Kaspersen, föreläsaren Hillevi Wahl, löparcoachen Sanna Hed, läkaren Anders Hansen och Arlas hälsocoach Anna Malvina Svennung.
Det har nu gått ett halvår sedan resan gick av stapeln. Vi bestämde oss för att ringa runt till alla deltagare för att fråga vad som hänt sedan dess. Först ut: Lisa Beskow från Göteborg.
– Det kanske låter klyschigt, men jag har faktiskt blivit en ny människa sedan resan. Det viktigaste är att jag lärt mig att älska mig själv, säger hon.

Annan inställning

Lisa tränade mycket tidigare i livetl, bland annat military training och crossfit på sitt lokala gym, men efter en jobbig period i livet hade hon inte tränat alls på ett och ett halvt år. Sedan hon kom hem från resan har hon börjat springa ett par gånger i veckan. Men framför allt är det hennes inställning, till både träningen och resten av livet, som har förändrats. Något som gjort att träningen känns närmre och lättare.
– "Nu måste jag träna för annars är jag dålig" har blivit "gud vad bra jag mår bra när jag tränar." I dag finns det en uppfattning om att man ska vara smal och snygg, springa en mil om dagen utan att bli svettig och gärna med en liten sport-BH på sig. Istället borde utgångspunkten vara att alla duger som de är och att man får träna som man vill, säger Lisa Beskow.

Springer utan smärta

Tidigare upplevde hon att träningen var en plikt, berättar hon. En löprunda var någonting hon var tvungen att genomlida för att duga i samhällets ögon. Det var först när hon omvärderade den inställningen som den kunde bli en lustfylld vana.
– Dels var det för att jag lärde mig springa utan att det gjorde ont. Förut fick jag alltid ont i ländryggen och knäna när jag sprang. Dels var det för att jag blev av med en massa negativa tankar som följde med löpningen.
– Nu tänker jag "vad bra jag är som kan springa 100 meter" i stället för "vad dålig jag är som inte kan springa en mil". Jag gör vad jag kan och känner mig jättestolt över det, säger hon.

Vågar mer

Förutom träningen har förändringar skett i hennes yrkesliv. Lisa arbetar som administratör på Migrationsverket i Göteborg. Strax efter att hon kom hem Portugal blev hon erbjuden att hålla i utbildningar runt om i landet. Det är förstås inte något hon kan tacka resan för, men hon tror inte att hon hade tackat ja om det inte vore för den.
– Jag tror inte att jag hade vågat ta det större ansvaret annars. Jag känner mig mycket lugnare sedan jag kom hem och vågar lita på mina egna känslor om vad som är bra för mig.