Hur sparas mina uppgifter?

Betr. elektronisk behandling av personuppgifter i Arla Foods-koncernen.

Vår personuppgiftspolicy innefattar de åtgärder som vi vidtar för att säkerställa att alla de upplysningar som kommer i vår ägo förvaras korrekt och förblir konfidentiella och endast används för sitt ursprungliga syfte.

Om du har några frågor eller kommentarer rörande Arla Foods internetpolicy kan du antingen skicka e-post till arla@arlafoods.com eller skriva till Arla Foods Lindhagensgatan 126, 105 46 Stockholm.

PERSONUPPGIFTER

De enda personuppgifter som vi samlar in är de personuppgifter som du lämnar till oss när du går in på vår webbplats eller på annat sätt lämnar till oss när du besöker vår webbplats. Om du önskar skickar vi en utskrift där det framgår vilka upplysningar vi har om dig.

På vår webbplats lagras inga personuppgifter automatiskt och inga personuppgifter samlas in automatiskt på något annat sätt. Det är endast användarens IP-adress som webbservern automatiskt känner igen för att därefter skicka webbsidorna till din dator. Om du är ansluten till internet får du en IP-adress som ser ut ungefär så här: 197.188.58.9.

Vi använder s.k. cookies för att samla in uppgifter av teknisk karaktär och för statistiska syften, för att mäta webbplatstrafiken. Alla dessa upplysningar är icke-personrelaterade uppgifter och du kan inte identifieras utifrån dem. De samlas endast in av systemadministrativa skäl. En cookie är ett meddelande som skickas från webbservern till webbläsaren. Den har bland annat till uppgift att identifiera användarens dator och på så sätt registrera webbplatsens besöksmönster.

I vilka sammanhang används personuppgifterna?

De personuppgifter som du lämnar till oss används enligt följande:

  • Skaffa uppgifter, produkter eller tjänster till dig som du bett om.
  • Lämna upplysningar till dig om produkter eller tjänster från Arla Foods som du kan vara intresserad av, eller andra marknadsrelaterade syften för internt bruk för att förbättra webbplatsens innehåll. Det kan vara information eller användartest, som du i förväg anmält intresse för att delta i, för att anpassa webbplatsens innehåll och/eller layout till den enskilda användaren. Det kan även röra sig om att göra användarna uppmärksamma på uppdateringar av webbplatsen, samt samla in och offentliggöra statistiska upplysningar om användaren och dennas önskemål. Observera att statistiken är anonym och att det därmed inte är möjligt att identifiera enskilda användare.

VIDAREFÖRMEDLING AV PERSONUPPGIFTER

Vi lämnar inte vidare några personuppgifter till tredje part (förutom anställda på Arla Foods) utan ditt samtycke, som ska lämnas enligt de villkor som beskrivs nedan om du inte lämnar andra instruktioner.

Om du vill tas bort från vår e-postlista

Om du vill ha upplysningar om vilka uppgifter vi har om dig eller själv få tillgång till eller rätta dessa uppgifter ber vi dig kontakta arla@arlafoods.com. Du kan när som helst be att få dina personuppgifter raderade från vår e-postlista genom att skicka e-post till arla@arlafoods.com.

ÄNDRINGAR AV VÅR PERSONUPPGIFTSPOLICY

Om vi beslutar att ändra vår personuppgiftspolicy meddelar vi detta på denna sida. Om vi däremot vill genomföra väsentliga ändringar i det sätt som vi behandlar personuppgifterna som vi har om dig kommer vi att be om ditt samtycke innan vi genomför ändringarna.

Hillevi Wahl bloggar om ett aktivt liv
Hillevi Wahl

Hillevi Wahl är journalist, författare, föreläsare, hälsoinspiratör – och tokig i att träna. Men innan Hillevi fyllde 45 hade hon inte tränat alls.

#50-lopp nr 41: Superior OCR Bild: Hillevi Wahl

#50-lopp nr 41: Superior OCR

Publicerat: 2015-07-02   |  Hillevi Wahl

Superior OCR på Lidingö blev det 41:a loppet. Och jag var tveksam in i det längsta. Jag är ingen stor fan av hinderlopp. Jag har sett för många skada sig allvarligt – och var det något jag inte kunde göra nu, så här tätt intill Kilian’s Classik, så var det att skada mig.
Men NMT-gänget övertalade mig. De sa att det var som ett vanligt militärträningspass och att jag absolut skulle klara den kortare banan på fem kilometer utan problem. Ville man hoppa över ett hinder så gick det också, bara man testade och tog straffet.

Jag tog bussen klockan 06.50 från landet i Roslagen för att hinna fram i tid till Lidingö. Funderade hela bussresan på vad sjutton jag höll på med. Och samtidigt – just för att jag var så tveksam och rentav rädd för hinderbanor var ett rätt bra skäl att åtminstone testa. En gång. Tillsammans med kompisar blir det dessutom mycket trevligare.
NMT-gänget hade satt upp militärtält där vi kunde byta om och mingla och peppa varandra, med glada tillrop och godis. Det var otroligt roligt att se alla kompisar som jag inte träffat på så länge, nu när jag kört mina #50-lopp.

Första hindret var en vägg. Rakt framför starten. Men vi hade en plan. Två NMT-killar lyfte upp oss andra NMT:are och sedan hjälptes vi åt att ta emot på andra sidan. Det gick förvånansvärt lätt, trots att jag är höjdrädd.

”Ska vi springa nu?”, sa Anita.
Och det skulle vi. Vi slog följe ett tag. Över däckhinder där man skulle springa igenom. Och genom vattenhindret. A piece of cake. Vi sprang vidare. In i skogen och uppför backar och genom ängar. Nästa hinder var att krypa under rep. Jag hade förberett mig på åkning medelst hasning. Men repen satt så högt upp att det bara var att krypa under.
En snabb tur uppför halva hoppbacken och ner igen genom en vattenfylld lergrop.
Här fanns faktiskt det absolut farligaste momentet: Någon hade fått hjärnsläpp och ställt ner stegar i gropen. Halva stegen syntes inte!
Vi var rätt många som slog i benen och snubblade hårt och hoppade man i – ja, då vet vågar jag inte tänka på vad som skulle kunna hända. Farligt!

Sedan fick vi springa igen. Och springa och springa och springa. Här kroknade rätt många. Men jag tyckte det var mysigt. Fin natur, bra trail och glada människor – och lite hinder på vägen. Som höbalar och traktordäck. Kul!

Men jag anade vartåt det barkade när vi närmade oss mål. För vi hade minst åtta-nio hinder kvar av de femton det skulle vara. Första var att ta sig över ett spindelnät med viss höjd. Här fick jag bra support av en medtävlare som stannade kvar och peppade mig över toppen. Stort tack och mycket kärlek för det!

Nästa hinder var att bära en stock i en slinga. Lätt som en plätt för oss NMT:are. Där stod dessutom underbara kompisen Caroline och tjoade. Henne hade jag inte sett på evigheter och blev så himla glad. Över huvud taget var det otroligt bra pepp hela vägen.
Vi tog ett par däckhinder av bara farten, fast vi egentligen inte behövde. Men de fanns ju där och då vill man prova. Så är det bara.
In på stadion vid Lindingövallen och nu blev det tuffare. Först skulle det bäras femtio (!) kilos dunkar ett par hundra meter. Som Emma sa: ”Det är ju min egen kroppsvikt!” Men det var samma dunkar för alla – oavsett om man vägde 120 eller 50. Och det gick ju! High five på den.
Repklättringen klarade jag inte – och tog tjugo burpeesar som straff. Inte heller armgången fixade jag. Tjugo armhävningar. Romerska ringarna som man skulle svänga sig i var samma sak. Tjugo burpeesar! Men det kändes inte som ett straff, jag tyckte att det var bra att det fanns alternativ.
Kräla genom ett högt rör gick dock hur bra som helst. Likaså gladiatorerna – jag kramade mig fram genom hela högen. Lovely! Men att köra uppför väggen igen, det gjorde jag bara inte. Så jag fick avsluta med tjugo armhävningar innan jag gick i mål. Glad i hågen. För detta var verkligen ett härligt publikspektakel. Jag skrattade mycket åt de andra när de kämpade sig igenom gladiatorer och hejade och ojade när de försökte klara svåra hinder. Kul, kul! Så det där med hinderbanor var ändå rätt roligt! Extra bonusträning blev det också. Femkilometersbanan visade sig nämligen vara 7,5 km!
Så glad att jag åkte dit. Såklart.