Hur sparas mina uppgifter?

Betr. elektronisk behandling av personuppgifter i Arla Foods-koncernen.

Vår personuppgiftspolicy innefattar de åtgärder som vi vidtar för att säkerställa att alla de upplysningar som kommer i vår ägo förvaras korrekt och förblir konfidentiella och endast används för sitt ursprungliga syfte.

Om du har några frågor eller kommentarer rörande Arla Foods internetpolicy kan du antingen skicka e-post till arla@arlafoods.com eller skriva till Arla Foods Lindhagensgatan 126, 105 46 Stockholm.

PERSONUPPGIFTER

De enda personuppgifter som vi samlar in är de personuppgifter som du lämnar till oss när du går in på vår webbplats eller på annat sätt lämnar till oss när du besöker vår webbplats. Om du önskar skickar vi en utskrift där det framgår vilka upplysningar vi har om dig.

På vår webbplats lagras inga personuppgifter automatiskt och inga personuppgifter samlas in automatiskt på något annat sätt. Det är endast användarens IP-adress som webbservern automatiskt känner igen för att därefter skicka webbsidorna till din dator. Om du är ansluten till internet får du en IP-adress som ser ut ungefär så här: 197.188.58.9.

Vi använder s.k. cookies för att samla in uppgifter av teknisk karaktär och för statistiska syften, för att mäta webbplatstrafiken. Alla dessa upplysningar är icke-personrelaterade uppgifter och du kan inte identifieras utifrån dem. De samlas endast in av systemadministrativa skäl. En cookie är ett meddelande som skickas från webbservern till webbläsaren. Den har bland annat till uppgift att identifiera användarens dator och på så sätt registrera webbplatsens besöksmönster.

I vilka sammanhang används personuppgifterna?

De personuppgifter som du lämnar till oss används enligt följande:

  • Skaffa uppgifter, produkter eller tjänster till dig som du bett om.
  • Lämna upplysningar till dig om produkter eller tjänster från Arla Foods som du kan vara intresserad av, eller andra marknadsrelaterade syften för internt bruk för att förbättra webbplatsens innehåll. Det kan vara information eller användartest, som du i förväg anmält intresse för att delta i, för att anpassa webbplatsens innehåll och/eller layout till den enskilda användaren. Det kan även röra sig om att göra användarna uppmärksamma på uppdateringar av webbplatsen, samt samla in och offentliggöra statistiska upplysningar om användaren och dennas önskemål. Observera att statistiken är anonym och att det därmed inte är möjligt att identifiera enskilda användare.

VIDAREFÖRMEDLING AV PERSONUPPGIFTER

Vi lämnar inte vidare några personuppgifter till tredje part (förutom anställda på Arla Foods) utan ditt samtycke, som ska lämnas enligt de villkor som beskrivs nedan om du inte lämnar andra instruktioner.

Om du vill tas bort från vår e-postlista

Om du vill ha upplysningar om vilka uppgifter vi har om dig eller själv få tillgång till eller rätta dessa uppgifter ber vi dig kontakta arla@arlafoods.com. Du kan när som helst be att få dina personuppgifter raderade från vår e-postlista genom att skicka e-post till arla@arlafoods.com.

ÄNDRINGAR AV VÅR PERSONUPPGIFTSPOLICY

Om vi beslutar att ändra vår personuppgiftspolicy meddelar vi detta på denna sida. Om vi däremot vill genomföra väsentliga ändringar i det sätt som vi behandlar personuppgifterna som vi har om dig kommer vi att be om ditt samtycke innan vi genomför ändringarna.

Hillevi Wahl bloggar om ett aktivt liv
Hillevi Wahl

Hillevi Wahl är journalist, författare, föreläsare, hälsoinspiratör – och tokig i att träna. Men innan Hillevi fyllde 45 hade hon inte tränat alls.

Hillevi Wahl på plankan Bild: Hillevi Wahl

Hillevi testar: Afro-dans

Publicerat: 2015-04-22   |  Hillevi Wahl

Man måste våga utmana sig lite. Även med träningen – och även om jag har rätt fullt upp med mina femtio lopp så tror jag att det är otroligt viktigt att stärka upp hela kroppen på olika roliga sätt. Därför tänkte jag testa lite olika träningsformer nu i vår och sommar. Inte bara traillöpning och militärträning.
Eftersom jag är vig som ett kylskåp så tyckte jag att Afro-dans var en lagom svår utmaning att börja med! Något jag för övrigt har skrivit en krönika om i Metro, som du kan läsa här.

Majja var instruktör under träningslägret i Portugal. Och eftersom vi kunde vara ute på Plankan på stranden så slapp jag för det mesta att vara instängd i en lokal. Jag har ju så svårt för det. Vill vara ute i naturen.
Men första gången jag smög in på Majjas danspass var det faktiskt inomhus. Jag skulle bara titta på och ta lite kort och hade inte ens träningskläder på mig, än mindre gympaskor. Och damerna och tjejerna i lokalen, där fönstret var på vid gavel var så härliga att jag inte kunde sitta still utan var tvungen att hoppa in och dansa. En del hade vanlig klänning, det var inte så noga. Och nästan alla var barfota.
Det var något alldeles speciellt med Majja som jag aldrig riktigt kunde sätta fingret på. När hon inte körde ett pass var hon så himla jättevanlig och lågmäld. Men när hon satte på musiken och började röra sin kropp så slog det gnistror om henne. Och hon fångade in oss allihop med sina långa inbjudande armar och berättelser till musiken. Afro-dans handlar tydligen om det, att gestalta berättelser, och just här och nu fick vi dansa att vi packade resväskor och smällde igen locken och åkte flygplan till Portugal och smög omkring i mörka flygplansgångar och landade och kände oss fria och körde Bergspasset med backe upp och backe ner och vi dansade på fredagen och….
Då är det ganska lätt att lära sig koreografin, om det finns en mening med alltihop. Och det skulle vara stora rörelser. Först fjuttade vi lite när vi ”skulle ta på oss strumporna”. Men Majja manade på oss:
”Okej. Man kan fjutta lite så här, men då får man bara så här mycket kraft. Eller också kan man ge så här mycket! Och då får man så här mycket energi!”
Majja nickade för att understryka det hon sa medan hon satte på sig imaginära långstrumpor. Ja, vi förstod.
”Man får det man ger!”
Så vi gav lite mer, och yes, det var helt sant. Vilken energikick det blev. Direkt bara på lite större rörelser. Majja nickade uppmuntrande till oss alla.
”Ja, bra, lämna alla hämningar i Sverige. Nu är vi i Portugal, där ingen ser oss och vi kan bara dansa och njuta!”
När vi kom ut på Plankan på stranden och körde där så blev rörelserna större och större. Och koreografin lite bättre för varje dag. Det var stora leenden bland alla deltagarna och till och med 11-årige Elliot ville vara med och prova. För det såg ju så härligt roligt ut.
Det var roligt! På riktigt. Även för ett gammalt kylskåp som jag. Och musiken var så bra och medryckande. Långt efter den där resan så hade jag de afrikanska melodislingorna i huvudet. Och fortfarande händer det att hela familjen dansar att vi packar väskorna och åker ner till Portugal och går iväg på Bergspasset.
Så Afro-dans får verkligen tummen upp! Speciellt om man får köra utomhus.

Dans

Spring frukost Bild: Hillevi Wahl

Och hur är maten då?

Publicerat: 2015-04-20   |  Hillevi Wahl

Många frågade om maten på träningscampet i Portugal. Bland annat Anna Andersson som är på campet just nu – det ska bli roligt att se vad hon tycker.
Eftersom jag hört så himla mycket ojande om maten därnere så blev jag positivt överraskad. Buffén på hotellet var stor och valmöjligheterna många. Många bra proteinkällor, som vi träningstokiga brukar kalla fisk, kött och äggmaten.
Vackert upplagt och mycket grönsaker och frukt och olika röror. Självklart fanns också pasta och rotfrukter.

Spring frukost

Frukosten var helt fantastisk med stekta ägg, kokta ägg och äggröra och bacon och havregrynsgröt och flera sorters bröd, många sorters pålägg, yoghurt och alla möjliga flingor, och frukt och egenpressad apelsinjuice från portugisiska apelsiner.

 Spring pasta

Lunchen åt man ute på stan. Alla rekommenderar sushirestaurangen ett kvarter bort som tydligen är något helt himmelsk, men eftersom vi inte gillar sushi så kan jag bara gå på hörsägen här.
Vi åt mycket på en liten mysig restaurang längs gågatan med Lady-och-Lufsenkänsla där barnen fick gigantiska tallrikar med spagetti med köttfärssås och vi åt goda jätteomeletter med sallad. Pris: 50 euro för fem personer, inklusive riklig dricks. Och racersnabbt wifi!

Spring frukost 2

Middagen på hotellet var helt okej. Ömsom vin, ömsom vatten. Vissa dagar var fantastiska matupplevelser, några portugisiska grytor var så goda så jag fick rysningar på ryggen. Andra dagar var rörorna knappt ätbara. Förmodligen för att våra svenska magar inte alls var vad vid den här maten. Det skar sig. Men då fanns det alltid bra alternativ.

Spring middag 2

Spring Middag

Behållningen med frukosten och middagen på hotellet var nog ändå samtalen vid borden. Kring dagens lockande träningspass eller gårdagens tankeväckande föreläsningar. Det var mycket skratt, många utbyten av tankar, tips och funderingar och hemadresser i Sverige, för oss som ville fortsätta vänskapen långt efter hemresan. 

Spring efterätt

Och efterrätterna var såklart toppen! Inga klagomål här, framför allt inte från barnen.  

Springcross - medalj Bild: Hillevi Wahl

#50lopp nr 20: Springcross

Publicerat: 2015-04-20   |  Hillevi Wahl

Tjugonde loppet blev ett härligt utmanande Springcross. Fast det hade jag knappt koll på. Jag tänkte att det blir väl ännu ett lopp på vackra Djurgården, och vilket härligt väder vi fick!
Jag hittade rätt lätt till startområdet och vad dök upp där om inte sköna NMT-gänget med fina NMT-bilen och servade oss NMT:are med godis, bananer, kaffe, bullar och pepp.
Blåväster, grönvästar och rödvästar, alla var där och började fråga om banan. Någon hade kollat. Det var lera de två första kilometrarna, sedan blev det lättare.

Springcross - NMT

Jag tittade skeptiskt mot det hållet de pekade. Men vänta nu. Lera i två kilometer? Ja, det stämde, starten gick raka vägen till skogs. Inga vanliga breda Djurgårdsvägar, här inte. Nu snackar vi mer militärträningsstyle. Vilket fick mig att piggna till lite. Var det så det var med Springcross? Det hade jag glömt.
”De har gjort om banan i år”, sade någon. ”Nu är det mer utmanande, mer terräng.”
Aha!
Det var därför de hade rekommenderat broddar. Sådan tur då att jag hade just det.

Springcross - start

Pang, starten gick. Och det var trångt i starten. Många ville fram först. Men jag höll mitt eget tempo. Precis som man ska. Alltid sitt eget tempo i början, sedan kan man dra på på slutet om man har krafter kvar.
Det var uppåt, uppåt, uppåt mest hela tiden. Sedan lite neråt och lite uppåt och neråt igen. Många stigar kände jag igen från träningen, kul! Men ibland dök vi upp i skogen på helt nya ställen. Ännu kuligare!
Mycket terräng. Många stockar att trampa på. Många att hoppa över. Många stora stenar och små stenar och mindre klipphällar och grenar och lerdiken och tja, natur helt enkelt.
Så jag kutade glatt på och det var inte förrän efter fyra kilometer som den där hiskeliga zickzackuppförsbacken kom. Det var då jag insåg hur mycket mjölksyra de fem andra backarna hade gett mig, för jag kom knappt upp i första eller andra etappen av sicksackandet innan jag fick börja gå. Det var totalstopp. Försökte halvspringa, men det gick bara ett steg i taget. Närmare toppen fick jag fart igen och kunde springa som en gasell mot mål, och skenade närmast som i full galopp över mållinjen – vilket direkt kändes som ett stort attans! För då hade jag ju massor av energi kvar.
Nästa år. Då ska jag komma ihåg hur ett Springcross kan vara och disponera loppet lite klokare. Kanhända är jag ännu starkare då. Och kan springa uppför samtliga backar. Det bestämmer vi. Här och nu.

Nyare inlägg Tidigare inlägg