Hur sparas mina uppgifter?

Betr. elektronisk behandling av personuppgifter i Arla Foods-koncernen.

Vår personuppgiftspolicy innefattar de åtgärder som vi vidtar för att säkerställa att alla de upplysningar som kommer i vår ägo förvaras korrekt och förblir konfidentiella och endast används för sitt ursprungliga syfte.

Om du har några frågor eller kommentarer rörande Arla Foods internetpolicy kan du antingen skicka e-post till arla@arlafoods.com eller skriva till Arla Foods Lindhagensgatan 126, 105 46 Stockholm.

PERSONUPPGIFTER

De enda personuppgifter som vi samlar in är de personuppgifter som du lämnar till oss när du går in på vår webbplats eller på annat sätt lämnar till oss när du besöker vår webbplats. Om du önskar skickar vi en utskrift där det framgår vilka upplysningar vi har om dig.

På vår webbplats lagras inga personuppgifter automatiskt och inga personuppgifter samlas in automatiskt på något annat sätt. Det är endast användarens IP-adress som webbservern automatiskt känner igen för att därefter skicka webbsidorna till din dator. Om du är ansluten till internet får du en IP-adress som ser ut ungefär så här: 197.188.58.9.

Vi använder s.k. cookies för att samla in uppgifter av teknisk karaktär och för statistiska syften, för att mäta webbplatstrafiken. Alla dessa upplysningar är icke-personrelaterade uppgifter och du kan inte identifieras utifrån dem. De samlas endast in av systemadministrativa skäl. En cookie är ett meddelande som skickas från webbservern till webbläsaren. Den har bland annat till uppgift att identifiera användarens dator och på så sätt registrera webbplatsens besöksmönster.

I vilka sammanhang används personuppgifterna?

De personuppgifter som du lämnar till oss används enligt följande:

  • Skaffa uppgifter, produkter eller tjänster till dig som du bett om.
  • Lämna upplysningar till dig om produkter eller tjänster från Arla Foods som du kan vara intresserad av, eller andra marknadsrelaterade syften för internt bruk för att förbättra webbplatsens innehåll. Det kan vara information eller användartest, som du i förväg anmält intresse för att delta i, för att anpassa webbplatsens innehåll och/eller layout till den enskilda användaren. Det kan även röra sig om att göra användarna uppmärksamma på uppdateringar av webbplatsen, samt samla in och offentliggöra statistiska upplysningar om användaren och dennas önskemål. Observera att statistiken är anonym och att det därmed inte är möjligt att identifiera enskilda användare.

VIDAREFÖRMEDLING AV PERSONUPPGIFTER

Vi lämnar inte vidare några personuppgifter till tredje part (förutom anställda på Arla Foods) utan ditt samtycke, som ska lämnas enligt de villkor som beskrivs nedan om du inte lämnar andra instruktioner.

Om du vill tas bort från vår e-postlista

Om du vill ha upplysningar om vilka uppgifter vi har om dig eller själv få tillgång till eller rätta dessa uppgifter ber vi dig kontakta arla@arlafoods.com. Du kan när som helst be att få dina personuppgifter raderade från vår e-postlista genom att skicka e-post till arla@arlafoods.com.

ÄNDRINGAR AV VÅR PERSONUPPGIFTSPOLICY

Om vi beslutar att ändra vår personuppgiftspolicy meddelar vi detta på denna sida. Om vi däremot vill genomföra väsentliga ändringar i det sätt som vi behandlar personuppgifterna som vi har om dig kommer vi att be om ditt samtycke innan vi genomför ändringarna.

Hillevi Wahl bloggar om ett aktivt liv
Hillevi Wahl

Hillevi Wahl är journalist, författare, föreläsare, hälsoinspiratör – och tokig i att träna. Men innan Hillevi fyllde 45 hade hon inte tränat alls.

Yoga och utomhusträning, god mat, skratt och natur i lugn och ro – det blir den perfekta inledningen till mitt Skrivcamp Bild: Yogaworld.se

Ibland måste man säga saker högt

Publicerat: 2016-09-10   |  Hillevi Wahl

Minns ni sommaren? Semestern? Då när allting fick ta sin tid. När morgonen kunde börja mjukt och behagligt med en kaffekopp som det stod saker som ”ett hus utan kaffe är inget hem” eller ”godmorgon snygging” på. Sådär lagom filosofiskt käckt.
Men plötsligt – jag vet knappt hur det hände – så var det höst och man tog första bästa gamla tråkiga mugg och stressen började redan 06.30 och fortsatte till 22.00. Jaha, där gick den dagen, liksom.
Och jag.
Jag, som är författare och redan har missat två deadlines för en Mycket Viktig Barnbok som jag ska skriva, jag fick inte alls tid för Långa Tankar. De där som är så viktiga för oss författare.
”Mamma, varför heter det författare?” frågade min tioåring. ”Är det för att ni fattar allting före alla andra?”
Åh!

Älskade unge.
I de bästa av världar, när vi får tänka långa tankar. Då händer det att vi gör det. Fattar. Ser sammanhang. Ibland till och med före alla andra.
Men nu var det ont om långa tankar och att se något som helst samband med någonting annat. Det var bara vardagsstress.

I detta tankekaos, när jag försöker svara på brev från förtvivlade människor å ena sidan och uppdragsgivare å andra sidan och fotbollstränare och skolpersonal och bredbandsfolk å  den tredje sidan (jo det finns alltid fler sidor än man tror) – då ringer min vän PT-Alexandra.
Hon har bjudit ut mig att föreläsa på en må-bra-helg på Skeviks gård i början på oktober. Den skulle vi snacka om nu.
Men PT-Alexandra är en sådan där bra människa som på riktigt frågar hur det är, först.
Jag hörde mig själv säga att ”jotack, det är mycket nu och jag måste verkligen få till ett Skrivcamp i höst. Måste ta en vecka och bara skriva den där boken. Stänga av allt annat.”
”Jaa”, sa Alexandra. ”Det måste du ju.”
Fem minuter efter avslutat samtal hade jag bokat in en vecka för skrivandet i kalendern och clearat det med barnen och Gunnar. Inga problem ju.
”Klart vi fixar det!”
Jag som har tänkt att det var så omöjligt. Hur skulle jag kunna synka inspiration med tid och möjlighet? Det kändes så onåbart. Ända tills jag sa det högt.
Ibland måste man säga saker högt för att de ska bli verklighet.
Att säga saker högt handlar om att höra sig själv prioritera. Att välja och välja bort.
Vad är viktigast för mig, just nu?

Må bra helgen med PT-Alexandra, med yoga och utomhusträning, god mat, skratt och natur i lugn och ro – det blir den perfekta inledningen till mitt Skrivcamp. Då kommer jag ner i puls och kan andas och se detaljerna. Hej då skrivkramp, hej skrivcamp!

Runstreak Bild:

10 anledningar att springa varje dag

Publicerat: 2016-09-08   |  Hillevi Wahl

Jag är nu inne på min 62:a dag på mitt Runstreak. Det innebär att jag springer varje dag. Minst en kilometer, och max hur långt som helst. Kroppen får bestämma. I snitt har jag räknat ut att jag kutar ungefär 5 kilometer varje dag.
Innan jag startade mitt runstreak hade jag aldrig sprungit mer än tre dagar i rad. I vanliga fall, utslaget på ett år, så blev det bara 2-3 löpturer i månaden.
Så ni fattar: 63 dagar på raken! Det är ju helt fantastiskt stort! Från början hade jag siktat in mig på magiska 51 dagar, eftersom jag ville fira att jag fyllde 51 i år. Men det flyter på så bra och jag mår så förträffligt av det här, att jag fortsätter köra på. Nästa mål är 99 dagar i rad, en lagom jämn siffra, haha.
Varför ska man då springa varje dag? Här är mina tio bästa anledningar just nu:

  1. Jag springer sju minuter fortare på 5 kilometer! Slår mitt personbästa på alla distanser hela tiden. Coolt!
  2. Jag har helt omdefinierat vad en uppförsbacke är. Förr kunde jag börja gå i en liten-liten-liten backe. Men nu kutar jag rakt upp och över ganska långa sega backar med oförminskad fart. Starkt!
  3. Jag går ner i vikt. Sedan jag började mitt runstreak har jag gått ner sex kilo. Just sayin.
  4. Jag är mycket gladare. Tidigare kunde det gå lite upp och ner med humöret. Inget konstigt med det, egentligen. Men sedan jag började springa är jag liksom glad hela tiden.
  5. Jag har omdefinierat bilden av mig själv. Jag hade ingen aning om att jag kunde springa 62 dagar i rad. Nu är jag verkligen en riktig löpare.
  6. Jag har lärt känna min kropp på ett nytt roligt sätt. Kroppen har sina cykler, det märks tydligt när man känner in den varje dag. Att springa några kilometer varje dag är som att snacka med sin kropp. Att verkligen känna in den, respektera den. Det är vackert.
  7. Min ansträngningsastma är betydligt bättre! Eftersom jag slarvar med min astmamedicin när jag inte tränar, så har mitt runstreak blivit ett bra sätt att dagligen komma ihåg att ta medicinen. Därmed har jag fått ett mycket bättre flås.
  8. Jag har omdefinierat vila. Det går utmärkt att jogga två kilometer i långsamt tempo och använda det som en slags aktiv vila. Mycket bättre än att ligga platt på rygg. (Och nej, jag har inte ont någonstans, tvärtom.)
  9. Jag slipper nästan helt migränanfall sedan jag började mitt runstreak. Bara en sån sak!
  10. Jag har börjat få fart på familjen. Löparglädjen smittar!
Fotboll Bild: Hillevi Wahl

Dela gärna upp gympan – men inte efter kön!

Publicerat: 2016-09-01   |  Hillevi Wahl

Debatten rasar kring skolgympan. Återigen. Nu är det en skola som ville dela upp gympan, så att tjejer och killar idrottade separat.
”Helt oacceptabelt!” tyckte många.
”Men vadå, så hade väl alla det på 60-talet, och det skadade ingen”, protesterade andra.
Jag är en av dem som hade tjejgympa på 70-talet. Vi delades nästan alltid upp i två grupper. Killar i ena delen av salen och tjejer i den andra.
Det jag minns mest från den tiden är att tjejer förvånansvärt ofta ”hade mens” och satt på bänken. Medan killarna sprang sig svettiga. Det tilläts vara så. Jag vet inte varför.
I dag när jag älskar träning och önskar att jag hade fått med mig den glädjen från min skoltid, så vet jag en sak: Ska vi ha en inkluderande gympa, då måste alla tycka det är roligt. Då måste alla få köra på sin egen nivå och känna att de utvecklas och blir sedda och får bra pepp just där de är. De enda gånger jag faktiskt tyckte det var riktigt roligt var när vi körde mixade innebandyturneringar och jag fick ge järnet i hårda bolldueller.
Jag är inte emot gruppindelningar, men vi gör alla ungdomar och barn en otjänst om vi delar in efter kön.

I de träningsformer jag själv älskar, traillöpning och militärträning, finns det indelningar som funkar:

  1. En nybörjarnivå/rookie,
  2. En medelnivå/fortsättning
  3. och en tuffare för de som vill utmana sig rejält.

En del kan gå från nybörjare till medel på bara ett par gånger, andra vill stanna kvar i den lugnare gruppen länge, inte minst de som bär på övervikt. Och de som redan tränar mycket och vill utmana sig kör på den tuffare nivån. Har de sedan en dålig dag – då funkar medelnivån för dem. Man kan alltså i princip själv i välja vilken grupp man vill ställa sig i just den dagen.

Det här tror jag skulle funka även på skolgympan.
Och på rasterna.

Som det är nu så tar de starka över alla ytor med sitt hårda tuffa spel. Skolgården, fotbollsplanen, idrottshallarna. Här går det kanske en tjej på tio-tjugo killar.
Försiktigare killar och tjejer, som oftast inte vill spela så tufft, får bara titta på. Vem tror ni får mer speltid, mer övning, blir bättre? Jo, de som redan är bäst, tuffast och starkast.

Min åttaåriga tjej spelar fotboll och fullkomligt älskar fotboll. Hon spelar i ett tjejlag, tillsammans med 10-12 klasskamrater. Inget konstigt med det. Men när hon vill spela på skolan funkar det inte:
”De skjuter så hårda bollar. Det gör ont.” Hon har redan resignerat. Det är så sorgligt.

Så, dela gärna upp ytorna på skolan och gympan. Låt nybörjarna komma fram och ta det lite lugnt i början. Ha ett rullande schema. Tuff fotboll ena dagen, för både killar och tjejer, lite mindre tuff nästa. Kanske ett nybörjarpass rentav, så fler vågar. Fotboll och idrott är kul! Om man bara får chansen att komma in i matchen.

Nyare inlägg Tidigare inlägg