Hur sparas mina uppgifter?

Betr. elektronisk behandling av personuppgifter i Arla Foods-koncernen.

Vår personuppgiftspolicy innefattar de åtgärder som vi vidtar för att säkerställa att alla de upplysningar som kommer i vår ägo förvaras korrekt och förblir konfidentiella och endast används för sitt ursprungliga syfte.

Om du har några frågor eller kommentarer rörande Arla Foods internetpolicy kan du antingen skicka e-post till arla@arlafoods.com eller skriva till Arla Foods Lindhagensgatan 126, 105 46 Stockholm.

PERSONUPPGIFTER

De enda personuppgifter som vi samlar in är de personuppgifter som du lämnar till oss när du går in på vår webbplats eller på annat sätt lämnar till oss när du besöker vår webbplats. Om du önskar skickar vi en utskrift där det framgår vilka upplysningar vi har om dig.

På vår webbplats lagras inga personuppgifter automatiskt och inga personuppgifter samlas in automatiskt på något annat sätt. Det är endast användarens IP-adress som webbservern automatiskt känner igen för att därefter skicka webbsidorna till din dator. Om du är ansluten till internet får du en IP-adress som ser ut ungefär så här: 197.188.58.9.

Vi använder s.k. cookies för att samla in uppgifter av teknisk karaktär och för statistiska syften, för att mäta webbplatstrafiken. Alla dessa upplysningar är icke-personrelaterade uppgifter och du kan inte identifieras utifrån dem. De samlas endast in av systemadministrativa skäl. En cookie är ett meddelande som skickas från webbservern till webbläsaren. Den har bland annat till uppgift att identifiera användarens dator och på så sätt registrera webbplatsens besöksmönster.

I vilka sammanhang används personuppgifterna?

De personuppgifter som du lämnar till oss används enligt följande:

  • Skaffa uppgifter, produkter eller tjänster till dig som du bett om.
  • Lämna upplysningar till dig om produkter eller tjänster från Arla Foods som du kan vara intresserad av, eller andra marknadsrelaterade syften för internt bruk för att förbättra webbplatsens innehåll. Det kan vara information eller användartest, som du i förväg anmält intresse för att delta i, för att anpassa webbplatsens innehåll och/eller layout till den enskilda användaren. Det kan även röra sig om att göra användarna uppmärksamma på uppdateringar av webbplatsen, samt samla in och offentliggöra statistiska upplysningar om användaren och dennas önskemål. Observera att statistiken är anonym och att det därmed inte är möjligt att identifiera enskilda användare.

VIDAREFÖRMEDLING AV PERSONUPPGIFTER

Vi lämnar inte vidare några personuppgifter till tredje part (förutom anställda på Arla Foods) utan ditt samtycke, som ska lämnas enligt de villkor som beskrivs nedan om du inte lämnar andra instruktioner.

Om du vill tas bort från vår e-postlista

Om du vill ha upplysningar om vilka uppgifter vi har om dig eller själv få tillgång till eller rätta dessa uppgifter ber vi dig kontakta arla@arlafoods.com. Du kan när som helst be att få dina personuppgifter raderade från vår e-postlista genom att skicka e-post till arla@arlafoods.com.

ÄNDRINGAR AV VÅR PERSONUPPGIFTSPOLICY

Om vi beslutar att ändra vår personuppgiftspolicy meddelar vi detta på denna sida. Om vi däremot vill genomföra väsentliga ändringar i det sätt som vi behandlar personuppgifterna som vi har om dig kommer vi att be om ditt samtycke innan vi genomför ändringarna.

Hillevi Wahl bloggar om ett aktivt liv
Hillevi Wahl

Hillevi Wahl är journalist, författare, föreläsare, hälsoinspiratör – och tokig i att träna. Men innan Hillevi fyllde 45 hade hon inte tränat alls.

Skräp Bild: Hillevi Wahl

Hur klena kan storstadsbor vara?

Publicerat: 2015-09-01   |  Hillevi Wahl

Jag minns när jag kom hem från mitt äventyr med BAMM, Björkliden Arctic Mountain Marathon, en tvådagars fjällorienteringstävling som räknas som en av de tuffaste och mest utmanande i Sverige.

Det var precis en sådan där fantastiskt vacker, magisk, urjobbig, solig, glittrande, varm, kall, dimmig och fullkomligt häpnadsväckande upplevelse som jag hade hoppats. Men allra mest förbluffad blev jag nog ändå vid avslutningsbanketten när alla hade kommit i mål. IFK Kirunas talesman klev upp på scen och höll upp en genomskinlig plastpåse och talade allvarligt till de sexhundra tävlande:
”Vi brukar ju tala om hur viktigt det är att vi är rädda om naturen och inte skräpar ner. Här har jag nu en påse med fyra m&m:s, en chokladbit, en tältpinne och ett gummiband…” Han gjorde en konstpaus.
”…och det var allt vi hittade efter 600 personer i nattlägret när vi packade ihop. Det vill jag ge er alla en eloge för! Tack för det!”

Jämför detta med en söndagsmorgon efter en lördagskväll i Rålambshovsparken i Stockholm. Där varenda gräsmatta ser ut som ett slagfält eller en sopstation. Engångsgrillarna och pastasalladsbyttorna ligger i drivor och det är ölburkar, kapsyler och sönderslaget glas överallt. Plus trasiga solstolar, parasoller och en gammal toalett. Det är fullkomligt bedrövligt. Och närmast obegripligt.
I fjällen sprang vi tre, fem eller sju mil med packning. Om vi inte sprang fel – då kunde det hända att vi fick springa tio mil. Alla hade därför minimerat sin packning näst intill perfektion. En del sågade till och med av tandborstskaftet för slippa några gram. Men skräpet bar man med sig, det var inte snack om något annat. Det man tog med sig ut tog man också med sig hem, i mil efter mil.
Visst är det då märkligt att folk i storstan inte orkar bära en engångsgrill ens fem meter till närmaste soptunna? Eller, om de faktiskt har kraft nog att släpa sig fram dessa metrar och möts av en full papperskorg, ja, då släpper de ner skräpet på marken med en uppgiven suck och hävdar att ”jag har i alla fall försökt”.

Hur klena kan rimligtvis storstadsmänniskor vara? Jag bara undrar. Handlar det om en generationsfråga? Nej, på fjället sprang fjuniga ungdomar bredvid fårade 70-åringar. Alla orkade bära skräp. Är det en polisfråga? Ska polisen bötfälla dem som skräpar ner i stan? Nej, det borde vi klara genom vanligt kulturellt grupptryck. På fjället skulle man ha blivit utkastad genom Lapplandsporten om man hade slängt ett kolapapper. Det vet alla.
Jag tror att det är en kulturfråga. Storstadsbor har förlorat kontakten med naturen. Och därmed respekten. Kanske vore en obligatorisk vecka i fjällen – för alla – en bra grej, där norrbottningar kunde uppfostra storstadsbor i skräpkultur. Då skulle kanske även ren-näringen få en helt ny innebörd.