Hur sparas mina uppgifter?

Betr. elektronisk behandling av personuppgifter i Arla Foods-koncernen.

Vår personuppgiftspolicy innefattar de åtgärder som vi vidtar för att säkerställa att alla de upplysningar som kommer i vår ägo förvaras korrekt och förblir konfidentiella och endast används för sitt ursprungliga syfte.

Om du har några frågor eller kommentarer rörande Arla Foods internetpolicy kan du antingen skicka e-post till arla@arlafoods.com eller skriva till Arla Foods Lindhagensgatan 126, 105 46 Stockholm.

PERSONUPPGIFTER

De enda personuppgifter som vi samlar in är de personuppgifter som du lämnar till oss när du går in på vår webbplats eller på annat sätt lämnar till oss när du besöker vår webbplats. Om du önskar skickar vi en utskrift där det framgår vilka upplysningar vi har om dig.

På vår webbplats lagras inga personuppgifter automatiskt och inga personuppgifter samlas in automatiskt på något annat sätt. Det är endast användarens IP-adress som webbservern automatiskt känner igen för att därefter skicka webbsidorna till din dator. Om du är ansluten till internet får du en IP-adress som ser ut ungefär så här: 197.188.58.9.

Vi använder s.k. cookies för att samla in uppgifter av teknisk karaktär och för statistiska syften, för att mäta webbplatstrafiken. Alla dessa upplysningar är icke-personrelaterade uppgifter och du kan inte identifieras utifrån dem. De samlas endast in av systemadministrativa skäl. En cookie är ett meddelande som skickas från webbservern till webbläsaren. Den har bland annat till uppgift att identifiera användarens dator och på så sätt registrera webbplatsens besöksmönster.

I vilka sammanhang används personuppgifterna?

De personuppgifter som du lämnar till oss används enligt följande:

  • Skaffa uppgifter, produkter eller tjänster till dig som du bett om.
  • Lämna upplysningar till dig om produkter eller tjänster från Arla Foods som du kan vara intresserad av, eller andra marknadsrelaterade syften för internt bruk för att förbättra webbplatsens innehåll. Det kan vara information eller användartest, som du i förväg anmält intresse för att delta i, för att anpassa webbplatsens innehåll och/eller layout till den enskilda användaren. Det kan även röra sig om att göra användarna uppmärksamma på uppdateringar av webbplatsen, samt samla in och offentliggöra statistiska upplysningar om användaren och dennas önskemål. Observera att statistiken är anonym och att det därmed inte är möjligt att identifiera enskilda användare.

VIDAREFÖRMEDLING AV PERSONUPPGIFTER

Vi lämnar inte vidare några personuppgifter till tredje part (förutom anställda på Arla Foods) utan ditt samtycke, som ska lämnas enligt de villkor som beskrivs nedan om du inte lämnar andra instruktioner.

Om du vill tas bort från vår e-postlista

Om du vill ha upplysningar om vilka uppgifter vi har om dig eller själv få tillgång till eller rätta dessa uppgifter ber vi dig kontakta arla@arlafoods.com. Du kan när som helst be att få dina personuppgifter raderade från vår e-postlista genom att skicka e-post till arla@arlafoods.com.

ÄNDRINGAR AV VÅR PERSONUPPGIFTSPOLICY

Om vi beslutar att ändra vår personuppgiftspolicy meddelar vi detta på denna sida. Om vi däremot vill genomföra väsentliga ändringar i det sätt som vi behandlar personuppgifterna som vi har om dig kommer vi att be om ditt samtycke innan vi genomför ändringarna.

Hillevi Wahl bloggar om ett aktivt liv
Hillevi Wahl

Hillevi Wahl är journalist, författare, föreläsare, hälsoinspiratör – och tokig i att träna. Men innan Hillevi fyllde 45 hade hon inte tränat alls.

Kanelbullarna - schysst eller oschysst? Bild: Hillevi Wahl

Kanelbullarna - schysst eller oschysst?

Publicerat: 2015-07-17   |  Hillevi Wahl

Nu ska vi prata om kanelbullarna. Inte de som barnen frågar efter, utan dem som vi vuxna ger dem. För att – ja, varför?

Jag reser en del i mitt jobb som föreläsare och journalist. Många gånger har det hänt att jag på väg hem, precis vid sista Pressbyrån, har plockat upp fem väldoftande kanelbullar till hela familjen. För att döva mitt eget samvete. För att låta min egen hemkomst vara förenat med glädje och bullbaksmamma. För att muta maken som har fått jobba dubbelt och för att jag själv, ärligt talat, var supertrött och behövde lite uppåttjack.
Men vad är det jag ger dem, egentligen? Är det bra grejer? Är det något de faktiskt mår bra av? Speciellt om man är på väg att bli ett litet rultigt barn? Är det verkligen schysst att döva mitt eget dåliga samvete genom att ge barnen ett dåligt matbeteende?

Fett och socker i kombination är en lika stark drog som kokain. Det visar flera studier som citeras i en serie som gick i Svenska Dagbladet för ett tag sedan: ”Bullar på hjärnan”.

Alla som har sett barn i sockerchock vet hur starkt det påverkar oss. Ungarna kan snurra runt sin egen axel i en halvtimme. I kombination med fett, som i exempelvis choklad, är socker ännu starkare stimuli.

Studier gjorda på möss visar att de är beredda att gå över elektriskt golv för att komma över en bit choklad eller bulle. Suget var i nivå med lockelsen från alkohol, kokain eller heroin!
Lägg därtill en hel matindustri som jobbar dygnet runt för att trigga igång vårt fett-och-socker-sug. I vartenda gathörn och tunnelbanestation doftar det nybakta kanelbullar. Även om vi inte faller för frestelsen just den kvällen när vi är trötta och slitna – så sitter suget kvar i flera dagar och förr eller senare står vi där med vår bulle i handen.
Professor David Kessler är världsberömd för sin forskning kring skräpmat. På frågan om det här handlar om beroende, så svarar han så här:
”Man kan förstås kalla det för beroende. Men man kan också kalla det att vara människa.”

Jag är ingen anti-kanelbullsmänniska. Det är klart att ungarna ska få äta kanelbullar. Någon gång ibland. Men inte flera gånger i veckan – och inte för att vi vuxna försöker kompensera att vi inte har tid att leka och busa med dem.
Det är mänskligt att vara en trött förälder. Det är mänskligt att vilja muta sig fram när man inte har kunnat vara en supermamma eller superpappa – men muta med bättre grejer! Muta med ett Äventyr i stället!
Eftersom jag under Experimentet faktiskt inte har kunnat muta dem med sötsaker så har jag tvingats stanna upp och se mitt eget beteende. Mycket gör man ju utan att ens reflektera över. Som de där komma-hem-bullarna.
Nu fick jag hitta andra lösningar. Som att lova dem att springa tre varv i lekparken och jaga dem, sitta och mysa och titta på en film, (hela filmen utan att ta upp iphonen en enda gång!), spela brännboll eller kasta pil eller hoppa i studsmattan med dem.
Och vet ni vad, de gillade det! De älskade det!
De hoppar hellre med en vuxen i studsmattan än käkar kanelbullar.
Bara det är en rätt stor insikt.