Hur sparas mina uppgifter?

Betr. elektronisk behandling av personuppgifter i Arla Foods-koncernen.

Vår personuppgiftspolicy innefattar de åtgärder som vi vidtar för att säkerställa att alla de upplysningar som kommer i vår ägo förvaras korrekt och förblir konfidentiella och endast används för sitt ursprungliga syfte.

Om du har några frågor eller kommentarer rörande Arla Foods internetpolicy kan du antingen skicka e-post till arla@arlafoods.com eller skriva till Arla Foods Lindhagensgatan 126, 105 46 Stockholm.

PERSONUPPGIFTER

De enda personuppgifter som vi samlar in är de personuppgifter som du lämnar till oss när du går in på vår webbplats eller på annat sätt lämnar till oss när du besöker vår webbplats. Om du önskar skickar vi en utskrift där det framgår vilka upplysningar vi har om dig.

På vår webbplats lagras inga personuppgifter automatiskt och inga personuppgifter samlas in automatiskt på något annat sätt. Det är endast användarens IP-adress som webbservern automatiskt känner igen för att därefter skicka webbsidorna till din dator. Om du är ansluten till internet får du en IP-adress som ser ut ungefär så här: 197.188.58.9.

Vi använder s.k. cookies för att samla in uppgifter av teknisk karaktär och för statistiska syften, för att mäta webbplatstrafiken. Alla dessa upplysningar är icke-personrelaterade uppgifter och du kan inte identifieras utifrån dem. De samlas endast in av systemadministrativa skäl. En cookie är ett meddelande som skickas från webbservern till webbläsaren. Den har bland annat till uppgift att identifiera användarens dator och på så sätt registrera webbplatsens besöksmönster.

I vilka sammanhang används personuppgifterna?

De personuppgifter som du lämnar till oss används enligt följande:

  • Skaffa uppgifter, produkter eller tjänster till dig som du bett om.
  • Lämna upplysningar till dig om produkter eller tjänster från Arla Foods som du kan vara intresserad av, eller andra marknadsrelaterade syften för internt bruk för att förbättra webbplatsens innehåll. Det kan vara information eller användartest, som du i förväg anmält intresse för att delta i, för att anpassa webbplatsens innehåll och/eller layout till den enskilda användaren. Det kan även röra sig om att göra användarna uppmärksamma på uppdateringar av webbplatsen, samt samla in och offentliggöra statistiska upplysningar om användaren och dennas önskemål. Observera att statistiken är anonym och att det därmed inte är möjligt att identifiera enskilda användare.

VIDAREFÖRMEDLING AV PERSONUPPGIFTER

Vi lämnar inte vidare några personuppgifter till tredje part (förutom anställda på Arla Foods) utan ditt samtycke, som ska lämnas enligt de villkor som beskrivs nedan om du inte lämnar andra instruktioner.

Om du vill tas bort från vår e-postlista

Om du vill ha upplysningar om vilka uppgifter vi har om dig eller själv få tillgång till eller rätta dessa uppgifter ber vi dig kontakta arla@arlafoods.com. Du kan när som helst be att få dina personuppgifter raderade från vår e-postlista genom att skicka e-post till arla@arlafoods.com.

ÄNDRINGAR AV VÅR PERSONUPPGIFTSPOLICY

Om vi beslutar att ändra vår personuppgiftspolicy meddelar vi detta på denna sida. Om vi däremot vill genomföra väsentliga ändringar i det sätt som vi behandlar personuppgifterna som vi har om dig kommer vi att be om ditt samtycke innan vi genomför ändringarna.

Hillevi Wahl bloggar om ett aktivt liv
Hillevi Wahl

Hillevi Wahl är journalist, författare, föreläsare, hälsoinspiratör – och tokig i att träna. Men innan Hillevi fyllde 45 hade hon inte tränat alls.

Morgonyoga i Central Park gav en fin stund för eftertanke. Bild: Hillevi Wahl

Morgonyoga och värsta tjurruset på Times Square

Publicerat: 2016-06-11   |  Hillevi Wahl

Efter fyra dagar med drygt 25 000 steg varje dag så var det skönt med en lugnare morgon med jogg och yoga i Central Park. Ja, somliga i Tjejmilengänget tävlar i antalet steg per dag. Värstingarna kommer upp i 35 000 steg, men då går de på stället när de fikar också. Så hardcore är inte vi. 

Morgonyoga i Central Park gav en fin stund för eftertanke. Att känna tacksamhet över nuet och våra fantastiska kroppar. Vi lyfte våra ansikten mot solen och blundade och visualiserade loppet på lördag. 

Solen speglade sig i skyskraporna, newyorkarna gick med sina kaffemuggar och rastade hundarna. Vi var precis här och nu, krigare mitt i en myllrande stad. Jag kom på mig själv med att känna mig märkligt ”hemma”.

När jag kom hem till hotellet väckte jag familjen och njöt av utsikten från 21:a våningen. Nu har jag fått veta att vårt vackra hus mittemot, Ansonia, förr hade en hel bondgård på taket! Med höns och kor. Bondgården som fanns där i början på 1900-talet försörjde hela huset med dagsfärska ägg och mymjölkad mjölk och annat från farmen. Wow!

Nu var det äntligen dags för familjen Wahl att ta gratisfärjan till Staten Island och cruisa förbi Frihetsgudinnan. Det var bara att ta tunnelbanan ner till South Ferry-stationen, sa de. Det var inte så bara, skulle det visa sig.
För när tåget rullade in på stationen tjoade de i högtalaren att det bara var de fem första vagnarna som skulle öppnas vid South Ferry. Och vi stod i helt fel ände av tåget. Shit, pommes frites!
”Sweetie, you’ll have to run to work your way up the train”, sa en rar dam uppfordrande.
Vi måste med andra ord kuta ut på varje station längs vägen och göra tjurrusningar till nästa vagn. Med hela familjen. I en tunnelbana där de inte väntar på någon. Speciellt inte svenska turister. Det var bara att sprinta för allt vad tygen höll.
”Är ni redo?” ropade jag och tog Lykke hårt i handen. Jajamensan. Hela klungan stod redo. Så fort tåget öppnade dörrarna rusade vi som besatta till nästa vagn.

”Excuse me, I’m sorry, sorry sorry, oh, sorry ma’m!”

Vi höll på att krocka med halva stationen.

Tjopp! Där stängdes dörrarna.
”Är alla med?”
Alla var med. Puh.
Det var en vagn. Vi hade minst fem vagnar kvar att rusa in i. Snacka om intervallträning! Värst var det för övrigt på Times Square, då mejade vi nästan ner tio damer. Det var inte populärt. Skämskudde. Förlåt mig. So sorry!

Efter fem-sex rusningar kastade vi oss in i ytterligare en ny vagn. Men jag hade ingen aning om var vi befann oss i tågordningen. En gentleman tittade medlidande på mig och min något stressade blick.
”Sir, do you know what car we’re in. We’re going to South Ferry…”
Han klappade mig lugnande på armen.
”You need to be here.”
Puh. Vi hade klarat det. Vilket äventyr. Men jag undrar fortfarande: Varför hade ingen berättat om de-fem-första-vagnarna-grejen?

Väl vid South Ferry gick allt dock med ett himla flyt. Vi gled ombord inom tio minuter, hittade bra platser och kunde lätt gå ut och se när vi gled förbi Frihetsgudinnan. En sådan mäktig känsla. Jag tänkte på alla sjömän som puttrat in här, med sin skepp eller jättebåtar. Som min egen pappa. När han var ung, på femtiotalet diskade han sig över Atlanten. Han tog helt enkelt jobb på en Atlantångare, för att kunna komma till det förlovade landet i Väst. Han hade samma dröm som jag. Som mina barn. Att få komma till New York och häpna och överrumplas av skyskraporna, musiken, klädstilarna och lekfullheten.
Han kändes så himla nära – och när vi skulle kliva på färjan igen, så spelade de femtiotalslåtar i högtalarna. Plötsligt hörde jag Nat King Cole sjunga ”Smile”. Pappas låt. Då trillade tårarna nerför kinderna. ”Hej pappa!” Det må vara sextio år mellan våra resor, men känslan av samhörighet var oändlig. Tiden flöt ihop. Då var nu, mina drömmar var hans drömmar, och mina barns drömmar. Movitz är så lik pappa i sin hatt, hans nyfikenhet är pappas.

När vi kommer hem ska jag visa pappas svartvita bilder ur de gamla fotoalbumen. Barnen kommer att känna igen mycket. De kommer att känna sig närmare den morfar de aldrig fått träffa. För de har vandrat samma gator, sett samma vita rök stiga upp från gatubrunnarna och förundrats.

Ni vet väl förresten att den vita röken är vattenånga. Ånga används för att värma och kyla byggnader och den transporteras under jord i ett system av ledningar som är nästan 17 mil långt!
Och en sak till som jag har lärt mig, apropå tunnelbanan i New York, är att under hotellet Waldorf Astoria, där finns det en hemlig tågplattform med ett övergivet tåg som tillhörde president Franklin D Roosevelt!



Här finns det 32 andra saker du förmodligen inte visste om New York:
http://www.alltomnewyork.se/33-saker-du-inte-visste-om-new-york/

Här kan du läsa mer om Tjejmilen-resan med Springtime: www.springtime.se