Hur sparas mina uppgifter?

Betr. elektronisk behandling av personuppgifter i Arla Foods-koncernen.

Vår personuppgiftspolicy innefattar de åtgärder som vi vidtar för att säkerställa att alla de upplysningar som kommer i vår ägo förvaras korrekt och förblir konfidentiella och endast används för sitt ursprungliga syfte.

Om du har några frågor eller kommentarer rörande Arla Foods internetpolicy kan du antingen skicka e-post till arla@arlafoods.com eller skriva till Arla Foods Lindhagensgatan 126, 105 46 Stockholm.

PERSONUPPGIFTER

De enda personuppgifter som vi samlar in är de personuppgifter som du lämnar till oss när du går in på vår webbplats eller på annat sätt lämnar till oss när du besöker vår webbplats. Om du önskar skickar vi en utskrift där det framgår vilka upplysningar vi har om dig.

På vår webbplats lagras inga personuppgifter automatiskt och inga personuppgifter samlas in automatiskt på något annat sätt. Det är endast användarens IP-adress som webbservern automatiskt känner igen för att därefter skicka webbsidorna till din dator. Om du är ansluten till internet får du en IP-adress som ser ut ungefär så här: 197.188.58.9.

Vi använder s.k. cookies för att samla in uppgifter av teknisk karaktär och för statistiska syften, för att mäta webbplatstrafiken. Alla dessa upplysningar är icke-personrelaterade uppgifter och du kan inte identifieras utifrån dem. De samlas endast in av systemadministrativa skäl. En cookie är ett meddelande som skickas från webbservern till webbläsaren. Den har bland annat till uppgift att identifiera användarens dator och på så sätt registrera webbplatsens besöksmönster.

I vilka sammanhang används personuppgifterna?

De personuppgifter som du lämnar till oss används enligt följande:

  • Skaffa uppgifter, produkter eller tjänster till dig som du bett om.
  • Lämna upplysningar till dig om produkter eller tjänster från Arla Foods som du kan vara intresserad av, eller andra marknadsrelaterade syften för internt bruk för att förbättra webbplatsens innehåll. Det kan vara information eller användartest, som du i förväg anmält intresse för att delta i, för att anpassa webbplatsens innehåll och/eller layout till den enskilda användaren. Det kan även röra sig om att göra användarna uppmärksamma på uppdateringar av webbplatsen, samt samla in och offentliggöra statistiska upplysningar om användaren och dennas önskemål. Observera att statistiken är anonym och att det därmed inte är möjligt att identifiera enskilda användare.

VIDAREFÖRMEDLING AV PERSONUPPGIFTER

Vi lämnar inte vidare några personuppgifter till tredje part (förutom anställda på Arla Foods) utan ditt samtycke, som ska lämnas enligt de villkor som beskrivs nedan om du inte lämnar andra instruktioner.

Om du vill tas bort från vår e-postlista

Om du vill ha upplysningar om vilka uppgifter vi har om dig eller själv få tillgång till eller rätta dessa uppgifter ber vi dig kontakta arla@arlafoods.com. Du kan när som helst be att få dina personuppgifter raderade från vår e-postlista genom att skicka e-post till arla@arlafoods.com.

ÄNDRINGAR AV VÅR PERSONUPPGIFTSPOLICY

Om vi beslutar att ändra vår personuppgiftspolicy meddelar vi detta på denna sida. Om vi däremot vill genomföra väsentliga ändringar i det sätt som vi behandlar personuppgifterna som vi har om dig kommer vi att be om ditt samtycke innan vi genomför ändringarna.

Hillevi Wahl bloggar om ett aktivt liv
Hillevi Wahl

Hillevi Wahl är journalist, författare, föreläsare, hälsoinspiratör – och tokig i att träna. Men innan Hillevi fyllde 45 hade hon inte tränat alls.

Det är klart att jag också försöker sponsra mina barns köpe-identitet. Så här glad blev Elliot när jag kom hem med hans favoritmärkeskläder. Bild: Hillevi Wahl

Ska vi köpa en identitet till vårt barn?

Publicerat: 2016-02-13   |  Hillevi Wahl

Nu har jag läst en hel hög med köpstoppsböcker - och slås av hur många det är som skriver att de tidigare har skapat sin identitet genom att köpa.
Vad skönt att man inte är sådan, tänker jag. För jag hade aldrig något som barn. Och knappt sedan heller. Det är som vuxen jag har lyckats skrapa ihop en ekonomisk buffert. Identiteten hade jag redan. Den var gratis, åtminstone rent ekonomiskt sett.

Däremot tror jag att jag har försökt hjälpa barnen skapa sin identitet genom att köpa de prylar de vill ha.
12-åringen har velat ha speciella märkeskläder, speciella uppkopplade klockor, gärna dyrt och gärna annat framkantstekniskt. Inte sällan har han fått sådant ”alla andra får”. Det vill säga, de coola kidsen.
10-åringen hittar alltid nya uppfinnar-prylar på nätet. Ofta innebär det att vi måste köpa någon grej i någon teknikaffär, så han får ihop allt. Hans identitet är att bygga och uppfinna.
7-åringen säger att hon ”ääääälskar att shoppa” och vill gärna göra det på våra tjejdagar. Kläder, prylar, hårgrejer, you name it - hon vill ha det. Speciellt om det är mjukt, rosa och glittrar.

Det här är svårt att stå emot. Som förälder vill man ju inte att barnen ska skämmas för sina kläder – det gjorde jag alldeles tillräckligt när jag var liten. Som förälder vill man inte iskallt neka sitt barn det som ”alla andra” tydligen får. Man vill att barnen ska få vara med, att de ska ha en good-enough-status. Man vill inte vara snål. Man vill unna sina barn. Det är mänskligt.

Men frågan är vad som händer med våra barn om vi hjälper dem köpa en identitet. Värt att fundera på. Och prata om.
Jag frågade dem:

”Hahahaha! Mamma, man kan ju inte bli någon annan genom att köpa saker!”, Lykke ramlade nästan omkull i en skrattattack när jag frågade.
”Men om du till exempel köper saker som en kompis har, kan du inte bli mer lik henne då?”
”Näääääeeee!”
Hon tittade på mig som om jag inte var riktigt klok.
”Jag är ju Lykke.”
Jag funderade en stund.
”Men kan man bli en finare Lykke eller en coolare Lykke genom att köpa saker?”
Nu var hon med på noterna.
”Jaa, kanske lite.”
”Och om man inte har pengar, då blir det ju orättvist. Hur gör man då om man vill vara en coolare eller finare sig själv?”
”Då får man göra saker i stället. Lätt som en plätt.”

Min köpa-barnen-en-identitet-tes verkade inte hålla. Åtminstone inte med sjuåringen. Jag förskte med 12-åringen.

Elliot, om man inte får köpa prylar och kläder, påverkar det vem man är?
”Va?”
Jag förklarade min tes. Han såg ut som om han höll på att somna.
”Ja? Vad var frågan?”
”Kan man köpa sig till en personlighet?”
”Personlighet?”
Her-re-gud. 12-årsåldern är verkligen svår.
”Om jag inte hade köpt de här prylarna till dig. Eller märkeskläderna, vad hade du gjort då? Hur tror du att du hade känt dig då?”
”Vet inte. Jag hade väl lånat mer grejer.”
Det kändes som en återvändsgränd även här.

Mitt sista hopp stod till tioåringen.
”Movitz, om man inte får köpa grejer. Prylar och kläder, tror du det påverkar vem man är?”
Han tog sig för pannan.

”Jag vet inte! Nu fick jag ont i huvudet!”

Okej. Nu skrattade till och med Gunnar åt mig.

”De har ju knappt fattat att det kostar pengar. De får ju allt utan att behöva fundera på det.”
”Men har jag rätt eller har jag rätt?”, frågade jag.
”Det är klart att det skapar någon form av status om man alltid har den senaste telefonen eller dyra gåsjackor. Men är man en schysst och rolig, påhittig unge så triumfar det nog över vilken jacka eller mobil man har.”