Hur sparas mina uppgifter?

Betr. elektronisk behandling av personuppgifter i Arla Foods-koncernen.

Vår personuppgiftspolicy innefattar de åtgärder som vi vidtar för att säkerställa att alla de upplysningar som kommer i vår ägo förvaras korrekt och förblir konfidentiella och endast används för sitt ursprungliga syfte.

Om du har några frågor eller kommentarer rörande Arla Foods internetpolicy kan du antingen skicka e-post till arla@arlafoods.com eller skriva till Arla Foods Lindhagensgatan 126, 105 46 Stockholm.

PERSONUPPGIFTER

De enda personuppgifter som vi samlar in är de personuppgifter som du lämnar till oss när du går in på vår webbplats eller på annat sätt lämnar till oss när du besöker vår webbplats. Om du önskar skickar vi en utskrift där det framgår vilka upplysningar vi har om dig.

På vår webbplats lagras inga personuppgifter automatiskt och inga personuppgifter samlas in automatiskt på något annat sätt. Det är endast användarens IP-adress som webbservern automatiskt känner igen för att därefter skicka webbsidorna till din dator. Om du är ansluten till internet får du en IP-adress som ser ut ungefär så här: 197.188.58.9.

Vi använder s.k. cookies för att samla in uppgifter av teknisk karaktär och för statistiska syften, för att mäta webbplatstrafiken. Alla dessa upplysningar är icke-personrelaterade uppgifter och du kan inte identifieras utifrån dem. De samlas endast in av systemadministrativa skäl. En cookie är ett meddelande som skickas från webbservern till webbläsaren. Den har bland annat till uppgift att identifiera användarens dator och på så sätt registrera webbplatsens besöksmönster.

I vilka sammanhang används personuppgifterna?

De personuppgifter som du lämnar till oss används enligt följande:

  • Skaffa uppgifter, produkter eller tjänster till dig som du bett om.
  • Lämna upplysningar till dig om produkter eller tjänster från Arla Foods som du kan vara intresserad av, eller andra marknadsrelaterade syften för internt bruk för att förbättra webbplatsens innehåll. Det kan vara information eller användartest, som du i förväg anmält intresse för att delta i, för att anpassa webbplatsens innehåll och/eller layout till den enskilda användaren. Det kan även röra sig om att göra användarna uppmärksamma på uppdateringar av webbplatsen, samt samla in och offentliggöra statistiska upplysningar om användaren och dennas önskemål. Observera att statistiken är anonym och att det därmed inte är möjligt att identifiera enskilda användare.

VIDAREFÖRMEDLING AV PERSONUPPGIFTER

Vi lämnar inte vidare några personuppgifter till tredje part (förutom anställda på Arla Foods) utan ditt samtycke, som ska lämnas enligt de villkor som beskrivs nedan om du inte lämnar andra instruktioner.

Om du vill tas bort från vår e-postlista

Om du vill ha upplysningar om vilka uppgifter vi har om dig eller själv få tillgång till eller rätta dessa uppgifter ber vi dig kontakta arla@arlafoods.com. Du kan när som helst be att få dina personuppgifter raderade från vår e-postlista genom att skicka e-post till arla@arlafoods.com.

ÄNDRINGAR AV VÅR PERSONUPPGIFTSPOLICY

Om vi beslutar att ändra vår personuppgiftspolicy meddelar vi detta på denna sida. Om vi däremot vill genomföra väsentliga ändringar i det sätt som vi behandlar personuppgifterna som vi har om dig kommer vi att be om ditt samtycke innan vi genomför ändringarna.

Hillevi Wahl bloggar om ett aktivt liv
Hillevi Wahl

Hillevi Wahl är journalist, författare, föreläsare, hälsoinspiratör – och tokig i att träna. Men innan Hillevi fyllde 45 hade hon inte tränat alls.

Pappas tavla. Bild: Hillevi Wahl

Stör mig inte, jag sitter i möte med mig själv!

Publicerat: 2016-03-12   |  Hillevi Wahl

En av de viktigaste sakerna jag har ärvt efter min pappa hänger i mitt sovrum. Det är en tavla han har målat, med en glad ko som skuttar iväg på grönbetet, medan resten av flocken förundrat betraktar utbrytaren. På baksidan har pappa skrivit: ”Ibland måste man gå loss från flocken.”

Jag har ett enormt stort behov av att vara själv. Tänka eget. Det har jag haft ända sedan jag var barn. Min farmor brukade säga att jag var så lätt att ha att göra med. Jag kunde sitta och pyssla med något jag hittade i naturen en hel dag. Fullt nöjd med mina egna tankar.
Som vuxen har jag förstått att jag är en så kallat introvert människa. Blyg och känslig. Men det hindrar inte att jag kan briljera på en föreläsningsscen och vara jättesupersocial när det ingår i jobbet.
Skillnaden mellan mig och de dygnet-runt-sociala, är dock att jag behöver vila mellan mina ”framträdanden”. Efter en föreläsning kan jag känna mig helt slut. Hur underbar kvällen än har varit, hur mycket kärlek jag än har fått, hyr lyckat allting än blev. Jag måste hem och ladda batterierna. I ensamhet.
På kvinnodagen föreläste jag på biblioteket i Norrtälje under rubriken ”Våga vara lagom duktig”. Hundrafemton underbara människor satt i publiken och lyssnade på min föreläsning och stress, duktighet, utbrändhet och vikten av vila.
Jag vet rätt mycket om allt det där.
Jag blev utbränd redan 1999. Sedan dess har jag ett ännu större behov av att vara ensam och ladda skallen och själen.
För mig är det livsviktigt.
Ibland har jag tänkt att det är något fel på mig, som behöver så mycket egentid. Som blockar stora tidssjok i min kalender och säger att ”nej, då går det inte för då har jag ett möte”. Det jag inte säger är att jag har ett möte med mig själv.
Det kan man liksom inte säga. Då tror folk att man skämtar. Eller att man är knäpp.

Därför är det extra skönt att läsa boken ”Själv – kraften i egentid” av Linus Jonkman (Forum bokförlag). Det är samma kille som skrev succén ”Introvert – den tysta revolutionen”. Nu pratar han vidare om vikten av självsamhet. Att det är när vi är själva som vi kommer på de bästa idéerna. Som Applegrundaren Steve Wozniak en gång sa: Inga innovationer har skapats av en kommitté.”
Vad är då självsamhet? Så här skriver Linus Jonkman:
”Självsamhet är konsten att njuta av sitt eget sällskap. Det är förmågan att belåtet ligga på rygg och tyda moln i tystnad. Självsamhet är en plattform för dagdrömmar, grubblerier, kreativitet, och analys utan socialt umgänge. Självsamhet är konsten att tänka själv utan att färgas av externt brus och socialt grupptryck.
Fast främst är självsamhet en känsla. En känsla som gör att egna stunder blir njutning och att självsamheten blir en källa ur vilken vi hämtar de bästa av tankar.”

Ju mer jag tänker på det så tror jag att de flesta av oss har ett sådant behov. Vem får egentligen något gjort i de surrande kontorslandskap som finns på de flesta arbetsplatser i dag? Eller i skolbarnens stimmiga klassrum? Hur ska de kunna fokusera där? Och alla dessa jobbmöten i surrande konferensrum som äter av vår tid – är de verkligen nödvändiga, eller kan vi använda den tiden till något bättre?
Jag tror det.