Hur sparas mina uppgifter?

Betr. elektronisk behandling av personuppgifter i Arla Foods-koncernen.

Vår personuppgiftspolicy innefattar de åtgärder som vi vidtar för att säkerställa att alla de upplysningar som kommer i vår ägo förvaras korrekt och förblir konfidentiella och endast används för sitt ursprungliga syfte.

Om du har några frågor eller kommentarer rörande Arla Foods internetpolicy kan du antingen skicka e-post till arla@arlafoods.com eller skriva till Arla Foods Lindhagensgatan 126, 105 46 Stockholm.

PERSONUPPGIFTER

De enda personuppgifter som vi samlar in är de personuppgifter som du lämnar till oss när du går in på vår webbplats eller på annat sätt lämnar till oss när du besöker vår webbplats. Om du önskar skickar vi en utskrift där det framgår vilka upplysningar vi har om dig.

På vår webbplats lagras inga personuppgifter automatiskt och inga personuppgifter samlas in automatiskt på något annat sätt. Det är endast användarens IP-adress som webbservern automatiskt känner igen för att därefter skicka webbsidorna till din dator. Om du är ansluten till internet får du en IP-adress som ser ut ungefär så här: 197.188.58.9.

Vi använder s.k. cookies för att samla in uppgifter av teknisk karaktär och för statistiska syften, för att mäta webbplatstrafiken. Alla dessa upplysningar är icke-personrelaterade uppgifter och du kan inte identifieras utifrån dem. De samlas endast in av systemadministrativa skäl. En cookie är ett meddelande som skickas från webbservern till webbläsaren. Den har bland annat till uppgift att identifiera användarens dator och på så sätt registrera webbplatsens besöksmönster.

I vilka sammanhang används personuppgifterna?

De personuppgifter som du lämnar till oss används enligt följande:

  • Skaffa uppgifter, produkter eller tjänster till dig som du bett om.
  • Lämna upplysningar till dig om produkter eller tjänster från Arla Foods som du kan vara intresserad av, eller andra marknadsrelaterade syften för internt bruk för att förbättra webbplatsens innehåll. Det kan vara information eller användartest, som du i förväg anmält intresse för att delta i, för att anpassa webbplatsens innehåll och/eller layout till den enskilda användaren. Det kan även röra sig om att göra användarna uppmärksamma på uppdateringar av webbplatsen, samt samla in och offentliggöra statistiska upplysningar om användaren och dennas önskemål. Observera att statistiken är anonym och att det därmed inte är möjligt att identifiera enskilda användare.

VIDAREFÖRMEDLING AV PERSONUPPGIFTER

Vi lämnar inte vidare några personuppgifter till tredje part (förutom anställda på Arla Foods) utan ditt samtycke, som ska lämnas enligt de villkor som beskrivs nedan om du inte lämnar andra instruktioner.

Om du vill tas bort från vår e-postlista

Om du vill ha upplysningar om vilka uppgifter vi har om dig eller själv få tillgång till eller rätta dessa uppgifter ber vi dig kontakta arla@arlafoods.com. Du kan när som helst be att få dina personuppgifter raderade från vår e-postlista genom att skicka e-post till arla@arlafoods.com.

ÄNDRINGAR AV VÅR PERSONUPPGIFTSPOLICY

Om vi beslutar att ändra vår personuppgiftspolicy meddelar vi detta på denna sida. Om vi däremot vill genomföra väsentliga ändringar i det sätt som vi behandlar personuppgifterna som vi har om dig kommer vi att be om ditt samtycke innan vi genomför ändringarna.

Tina Löfström
Tina Löfström

Här bloggar Tina Löfström om de senaste rönen inom lyckforskning och personlig utveckling – hur dina tankesätt kan påverka hur du mår.

Ett stökigt förråd med saker man glömt kan liknas vid en urskog Bild:

Rensning i förrådet rensar hjärnan!

Publicerat: 2016-08-05   |  Tina Löfström

Den här texten handlar om att rensa ut. Den handlar också om att säga stopp i förväg. Men allra mest handlar den om att verkligen älska det vi omger oss av och att bara omge oss med det vi verkligen älskar.

Jag och Daniel är i flyttartagen. Vi har precis flyttat in i vårt nya, fina hus som vi har längtat efter så länge. Månaden innan flytten har tankarna, livet och planeringen kretsat kring rensning och rensningsresan har varit en slags mental frigörelse. Överallt i förra lägenheten har det funnit saker som ingen av oss överhuvudtaget lagt märke till på lång tid.

Längst in i köksskåpet stod en bortglömd termos. I linneskåpet trängdes gardiner som inte sett dagens ljus sedan vi flyttade hit. I lillrummet (eller skräprummet som vi skämtsamt kallat det) har allt som inte haft en naturlig plats i hemmet hamnat och skapat en fruktkompott av missmatchade grejer som varit för viktiga för att slänga och för oviktiga för att hylla.

Och så hade vi förrådet. Det hemska, monstruösa förrådet.

Den ångest som förekom dagarna innan den stora förrådsrensningen vill jag knappt prata om. Från golv till tak sträckte sig ett berg av grejer som för länge sedan tappat sin glans och som fått falla i glömska. Som en urskog som ingen besökt på århundranden. Allt detta fanns i vårt förråd. Och allt detta har funnits i periferin under hela den tid de legat där. Som en tung, gammal sten i urskogen. En mossig en, som smälter in i dess omgivning och inte gör något väsen av sig och som bara är där. Tung och kall och tyst.

Jag förstod det inte förrän rensningen av förrådet var klart. Jag förstod det inte förrän den initiala ångesten hade lagt sig. Jag förstod det inte förrän vi skänkt bort de mesta av grejerna till någon som verkade älska dem lika mycket som vi låtit bli att älska dem. Då förstod jag. För plötsligt var stenen borta. Som ett poff försvann den tunga bumlingen i intet och lämnade plats åt nya känslor. Tomhet. Frihet. Lättnad. Rörelse. Energi. Jag känner mig tio mentala kilo lättare!

Det får mig att fundera över varför vi samlar på oss en massa skräp ifrån början. Varför blir vi så förblindade i affärerna, på loppisarna och på köp- och säljsajterna? Det är som att grejerna vi köper står där med en skinande aura som lockar med lycka och välgång. Som att de med långa, mörka ögonfransar fladdrar förföriskt och att vi i ett ögonblick av svaghet blir förförda och smälter inför deras charm. Så vi tar med det hem. Vi älskar dem en vecka eller två innan dammet faller likt snöflingor över dem och vi glömmer bort dess forna glans. Och så hamnar de i urskogen. I köksskåpet. I lillrummet. Och där inne förvandlas de till en mental stenklump som suger energi och tynger tills vi rensar och frigör oss själva från tyngden.

Men vad händer om vi skriver om reglerna redan ifrån början? Om vi lovar oss själva att bara omge oss med sådant vi verkligen älskar? Saker som får oss att känna uppskattning och glädje i nöd och lust? Tänk om vi skulle vara lika noggranna när vi väljer saker till vårt hem som vi är när vi väljer livskamrat? Hur skulle förråden se ut då? Tomma? Skulle de behöva rensning? Skulle de tynga oss eller lyfta oss?