Hur sparas mina uppgifter?

Betr. elektronisk behandling av personuppgifter i Arla Foods-koncernen.

Vår personuppgiftspolicy innefattar de åtgärder som vi vidtar för att säkerställa att alla de upplysningar som kommer i vår ägo förvaras korrekt och förblir konfidentiella och endast används för sitt ursprungliga syfte.

Om du har några frågor eller kommentarer rörande Arla Foods internetpolicy kan du antingen skicka e-post till arla@arlafoods.com eller skriva till Arla Foods Lindhagensgatan 126, 105 46 Stockholm.

PERSONUPPGIFTER

De enda personuppgifter som vi samlar in är de personuppgifter som du lämnar till oss när du går in på vår webbplats eller på annat sätt lämnar till oss när du besöker vår webbplats. Om du önskar skickar vi en utskrift där det framgår vilka upplysningar vi har om dig.

På vår webbplats lagras inga personuppgifter automatiskt och inga personuppgifter samlas in automatiskt på något annat sätt. Det är endast användarens IP-adress som webbservern automatiskt känner igen för att därefter skicka webbsidorna till din dator. Om du är ansluten till internet får du en IP-adress som ser ut ungefär så här: 197.188.58.9.

Vi använder s.k. cookies för att samla in uppgifter av teknisk karaktär och för statistiska syften, för att mäta webbplatstrafiken. Alla dessa upplysningar är icke-personrelaterade uppgifter och du kan inte identifieras utifrån dem. De samlas endast in av systemadministrativa skäl. En cookie är ett meddelande som skickas från webbservern till webbläsaren. Den har bland annat till uppgift att identifiera användarens dator och på så sätt registrera webbplatsens besöksmönster.

I vilka sammanhang används personuppgifterna?

De personuppgifter som du lämnar till oss används enligt följande:

  • Skaffa uppgifter, produkter eller tjänster till dig som du bett om.
  • Lämna upplysningar till dig om produkter eller tjänster från Arla Foods som du kan vara intresserad av, eller andra marknadsrelaterade syften för internt bruk för att förbättra webbplatsens innehåll. Det kan vara information eller användartest, som du i förväg anmält intresse för att delta i, för att anpassa webbplatsens innehåll och/eller layout till den enskilda användaren. Det kan även röra sig om att göra användarna uppmärksamma på uppdateringar av webbplatsen, samt samla in och offentliggöra statistiska upplysningar om användaren och dennas önskemål. Observera att statistiken är anonym och att det därmed inte är möjligt att identifiera enskilda användare.

VIDAREFÖRMEDLING AV PERSONUPPGIFTER

Vi lämnar inte vidare några personuppgifter till tredje part (förutom anställda på Arla Foods) utan ditt samtycke, som ska lämnas enligt de villkor som beskrivs nedan om du inte lämnar andra instruktioner.

Om du vill tas bort från vår e-postlista

Om du vill ha upplysningar om vilka uppgifter vi har om dig eller själv få tillgång till eller rätta dessa uppgifter ber vi dig kontakta arla@arlafoods.com. Du kan när som helst be att få dina personuppgifter raderade från vår e-postlista genom att skicka e-post till arla@arlafoods.com.

ÄNDRINGAR AV VÅR PERSONUPPGIFTSPOLICY

Om vi beslutar att ändra vår personuppgiftspolicy meddelar vi detta på denna sida. Om vi däremot vill genomföra väsentliga ändringar i det sätt som vi behandlar personuppgifterna som vi har om dig kommer vi att be om ditt samtycke innan vi genomför ändringarna.

Hillevi Wahl har ett eget panic room Bild: Pixabay, press.

Hillevi Wahl: Ha, jag har redan ett panikrum

Mycket står jag ut med i livet, men inte en julstjärna som hänger snett. Och jag vet, det är ju så dumt egentligen, skriver Vardagspuls hälsoinspiratör Hillevi Wahl. Här delar hon med sig av sina tankar kring hur man kan stressa ner inför jul och uppmanar kvinnor i yngre medelåldern att sluta prestera så förbaskat hårt.

Publicerad 2016-11-28 | Hillevi Wahl

Jag läser i lokaltidningen Vårt Kungsholmen att allt fler rika och kända i Stockholmstrakten låter bygger ett panikrum. Ni vet, som i den där filmen Panic Room, där Jodie Foster låser in sig i ett skyddsrum inne i själva huset när det blir inbrott.

”Det är som vilket byggjobb som helst fast med högre diskretion”, säger en panikrumsspecialist. Han berättade att stockholmarnas panikrum inreds med teknik som ”kan säkra rummet från knock-out-gaser” och med kameror i bostaden så att den som sitter i panikrummet kan se vad som pågår utanför det säkra rummet och ”dirigera rätt hjälp”. Jösses, tänker jag.

Du har också ett eget panikrum

Men jag har redan ett panikrum. Och det har du också. Utan att vi har lagt ner en enda extra krona på skyddande dörrar. Jag snackar alltså om muggen. Nej, inte kaffemuggen, utan den andra. Toaletten. Pudra-näsan-rummet. The ladies room. Tjotaheiti. Vad ni nu kallar det hemma hos er. Det är där vi låser in oss när livet blir för svårt. Som första advent. När man ska få upp den där förbaskade julstjärnan som aldrig i helsingefyr sitter rakt. Jag står först och skriker rakt ut på stolen, vid fönstret, med balkongdörren på halv glänt så att alla kan höra. ”Gaaaaaaaaaaah!”

”Vad är det, den är väl jättefin”, säger min man.

”Men den hänger ju inte rakt!”

”Varför måste den hänga rakt!”

”Annars tror de att jag är full”.

”Sluta, alla vet att du inte dricker. Låt den hänga snett.”

Jag låste in mig på toan.Nu hänger den snett. Och varje gång jag tittar på den måste jag in i mitt privata lilla panikrum och djupandas.

Viktigt vara sig själv där hemma 

Mycket står jag ut med i livet, men inte en julstjärna som hänger snett. Och jag vet, det är ju så dumt egentligen. För resten av lägenheten ser ju lika kaosartad ut som vanligt. Det blir lätt så när man har tre kreativa barn och en hund. Plus en man som älskar att ta med sig gratistidningar hem och så jag då, som sitter med bokmanus över halva matbordet.

”Det är ju ingen ordning på allting!”, som Pippi brukade säga.

Min 11-åriga son sa något så fint om just det där häromdagen, på Tacksägelsedagen, när jag bad alla i familjen nämna tre saker de var tacksamma för.

”Det är så skönt att ha en familj som inte är så petnoga med allting. För då kan man vara sig själv.”

(Detta var alltså innan vi skulle sätta upp julstjärnan.) Och jag blev så himla glad – för det är precis ett sådant hem jag vill skapa för oss, en säker plats. En trygg plats där man får vara sig själv. Där kraven från omvärlden rinner av. Någonstans måste man slippa prestera. Här är det okej att vara trött och sliten och känna sig liten. Men det är lika okej att vara sjukt kreativ och ta över halva lägenheten med bokmanus eller tejp och pappkartonger. Eller musikinstrument. Och man behöver inte ens vara bra. Man får spela ändå. Sjunga ändå. Skriva ändå. Bara för att det är lugnande och kul.

Vi kan mötas i det operfekta

Egentligen skulle jag önska att alla barn och unga - och fler kvinnor i yngre medelåldern - kunde slippa sluta prestera så förbaskat. Att fler kunde fatta det som det tog ett halv sekel för mig att förstå: Vi behöver inte ta i så vi spricker. Vi behöver inte hetsa och prestera hela tiden. Vi tror att vi blir mer älskade om vi presterar. Men egentligen är det tvärtom. Det är i skavankerna som det älskvärda sitter. Då känner sig alla mindre ensamma. Det är i det operfekta som vi kan mötas.

5 smarta tips – så orkar du träna efter jobbet

Så hur gör man då, för att stressa av. Inte minst så här i jultider? Här är mina decembertips:

  1. Logga ut. Koppla av och koppla ner. Då slipper du jämföra din jul med miljarder andras. De andras julstjärnor hänger ändå också snett, i hemlighet.
  2. Mindre internet och mer böcker. När du loggar ut får du eoner av tid till att läsa. Och vet ni, jag tror man blir en snällare människa av att läsa böcker. Det är som att ha ett portabelt panik-room i hjärnan.
  3. Träna lagom mycket. Bara för att det är kul. Bara för att det får ditt hjärta att dansa. Bara för att det är mysigt att känna snöflingor på näsan när man springer. Bara för att det är skönt att få frisk luft.
  4. Gör det extra fint på toaletten. Om du nu ändå måste in dit och djupandas mellan varven, kan det väl få lukta gott i rummet. Ha lite trevliga ljus du kan tända. Och en bra bok. Man vet aldrig hur länge man måste sitta där. Och låt gärna era julstjärnor hänga snett också. Så slipper min känna sig utanför och ensam. Se det som en solidaritetshandling.