Hur sparas mina uppgifter?

Betr. elektronisk behandling av personuppgifter i Arla Foods-koncernen.

Vår personuppgiftspolicy innefattar de åtgärder som vi vidtar för att säkerställa att alla de upplysningar som kommer i vår ägo förvaras korrekt och förblir konfidentiella och endast används för sitt ursprungliga syfte.

Om du har några frågor eller kommentarer rörande Arla Foods internetpolicy kan du antingen skicka e-post till arla@arlafoods.com eller skriva till Arla Foods Lindhagensgatan 126, 105 46 Stockholm.

PERSONUPPGIFTER

De enda personuppgifter som vi samlar in är de personuppgifter som du lämnar till oss när du går in på vår webbplats eller på annat sätt lämnar till oss när du besöker vår webbplats. Om du önskar skickar vi en utskrift där det framgår vilka upplysningar vi har om dig.

På vår webbplats lagras inga personuppgifter automatiskt och inga personuppgifter samlas in automatiskt på något annat sätt. Det är endast användarens IP-adress som webbservern automatiskt känner igen för att därefter skicka webbsidorna till din dator. Om du är ansluten till internet får du en IP-adress som ser ut ungefär så här: 197.188.58.9.

Vi använder s.k. cookies för att samla in uppgifter av teknisk karaktär och för statistiska syften, för att mäta webbplatstrafiken. Alla dessa upplysningar är icke-personrelaterade uppgifter och du kan inte identifieras utifrån dem. De samlas endast in av systemadministrativa skäl. En cookie är ett meddelande som skickas från webbservern till webbläsaren. Den har bland annat till uppgift att identifiera användarens dator och på så sätt registrera webbplatsens besöksmönster.

I vilka sammanhang används personuppgifterna?

De personuppgifter som du lämnar till oss används enligt följande:

  • Skaffa uppgifter, produkter eller tjänster till dig som du bett om.
  • Lämna upplysningar till dig om produkter eller tjänster från Arla Foods som du kan vara intresserad av, eller andra marknadsrelaterade syften för internt bruk för att förbättra webbplatsens innehåll. Det kan vara information eller användartest, som du i förväg anmält intresse för att delta i, för att anpassa webbplatsens innehåll och/eller layout till den enskilda användaren. Det kan även röra sig om att göra användarna uppmärksamma på uppdateringar av webbplatsen, samt samla in och offentliggöra statistiska upplysningar om användaren och dennas önskemål. Observera att statistiken är anonym och att det därmed inte är möjligt att identifiera enskilda användare.

VIDAREFÖRMEDLING AV PERSONUPPGIFTER

Vi lämnar inte vidare några personuppgifter till tredje part (förutom anställda på Arla Foods) utan ditt samtycke, som ska lämnas enligt de villkor som beskrivs nedan om du inte lämnar andra instruktioner.

Om du vill tas bort från vår e-postlista

Om du vill ha upplysningar om vilka uppgifter vi har om dig eller själv få tillgång till eller rätta dessa uppgifter ber vi dig kontakta arla@arlafoods.com. Du kan när som helst be att få dina personuppgifter raderade från vår e-postlista genom att skicka e-post till arla@arlafoods.com.

ÄNDRINGAR AV VÅR PERSONUPPGIFTSPOLICY

Om vi beslutar att ändra vår personuppgiftspolicy meddelar vi detta på denna sida. Om vi däremot vill genomföra väsentliga ändringar i det sätt som vi behandlar personuppgifterna som vi har om dig kommer vi att be om ditt samtycke innan vi genomför ändringarna.

Vi måste våga prata om psykisk ohälsa skriver Hillevi Wahl Bild: Mostphotos

”Vi måste våga prata om psykisk ohälsa”

Hillevi Wahl om rädslan för att bli utstött

Vi måste våga prata om hur vi mår. Och vi måste våga prata med de unga om hur de mår. Och ta oss tid att lyssna. Det skriver Vardagspuls hälsoinspiratör Hillevi Wahl.

Publicerad 2017-05-16 | Senast ändrad 2018-02-08 | Hillevi Wahl

I mitt arbete som ambassadör för kampanjen Hjärnkoll – som vill att vi ska prata mer öppet om psykisk ohälsa – har jag mött många unga som inte vågar berätta för de vuxna vad de går och bär på. De tror inte vi vuxna klarar av att höra det.
– De har nog med sitt liv ändå, säger barnen.

Jag pratar med tjejer och killar som går i sjuan, åttan eller nian och har svåra trauman efter sexuella övergrepp, självskadebeteende eller ätstörningar. Ibland till och med självmordstankar. De vuxna stressar förbi dem. Kanske av rädsla för att de kanske ska säga något. För tänk om de unga faktiskt berättar om sin svåra, tuffa vardag – då måste vi kanske göra något åt det. Och hur skulle vi hinna det, vi som själva knappt kan ta hand om oss själva?

I en undersökning som tidningen Topphälsa nyligen gjorde så visade det sig att hälften av alla kvinnor känner sig stressade varje dag. 69 procent är oroliga för att drabbas av utbrändhet. Och akut stressreaktion är den vanligaste orsaken till sjukskrivning i dag. Det här drabbar inte bara oss själva. Det drabbar också våra barn. De blir medberoende och försöker ta hand om oss, när det borde vara tvärtom.

”Vi är skräckslagna för att bli utsatta”

När jag är ute i skolor och pratar om psykisk ohälsa och hur vanligt det är, så blir de unga så lättade. De tror att de är de enda som går och kämpar med sina tankar. De bär allting själva. Men sanningen är att en av fyra svenskar uppger i nationella undersökningar att de har erfarenhet av psykisk ohälsa. Tre av fyra säger att de själva eller någon i deras omedelbara närhet har erfarenhet av psykisk ohälsa. Sedan har vi en miljon svenskar som har någon form av beroendeproblematik.

– En av fyra. Tre av fyra. En miljon. Det blir ju nästan inga kvar!, säger jag.
Då skrattar barnen lättat.
– Då kan vi ju fundera på vad som är normalt. Vi kanske ska vända på begreppet, säger jag.
Och de nickar. Sedan kommer frågorna och berättelser. De bara väller fram.
– Jag tror min kompis har ätstörningar, vad ska jag göra?
– Min mamma vågar inte gå ut, jag skäms så för henne.
– Jag hör röster och vet inte vart jag ska vända mig.
– Min tränare utsatte mig för sexuella övergrepp, nu har jag sådan panikångest att jag inte orkar leva längre. Då stannar jag kvar. Jag börjar alltid med att säga: – Vad bra att du berättade det för mig.

Ofta lägger jag en hand på deras arm för att ta in barnet i flocken. Det här handlar så mycket om att vi är skräckslagna för att bli utstötta, det är därför vi inte vågar berätta. Genom att dra in barnet i flocken så får jag ner stressnivåerna på hanterbar nivå. Sedan frågar jag lugnt:
– Kan du berätta mer för mig, så jag förstår? Jag vill gärna förstå hur du tänker. Genom att fråga med respektfull nyfikenhet så blir det bra. Respektfull nyfikenhet. Ta med er de två orden. De är magiska.

”Alla har någon skit”

Jag vet att många vuxna har svårt för att veta vad man ska säga. Hur ska man fråga? Vart kan man vända sig? Bara 37 procent av alla svenska skolor har en krisplan för vad pedagogerna ska göra om de upptäcker att barn far illa. Det gäller både kommunala och privata skolor. I resten av alla skolor, 63 procent, tvingas pedagogerna hitta hjälp själva. Det säger sig själv att det inte blir bra.

Genom att lära oss mer, för barnens skull, kommer vi att lära oss mer om oss själva och var det finns bra hjälp att få. Då kan vi hjälpa andra och må bättre själva. Det blir en så kallad win-win-situation. För vi har det här runt omkring oss, allihop. Alla har någon skit, som jag brukar säga.
– Om alla gick omkring med sina liv i genomskinliga plastpåsar så skulle ingen vilja byta. Men vi kan hjälpa varandra.

Genom att säga: Jaha, har du de där operfekta grejerna, vad intressant. Jag har de här. Hur gör du med dina? Jag gör så här med mina. Genom att vi delar med oss av det som har funkat för oss, så blir livet lite vackrare och lite lättare att leva. Som Leonard Cohen sjöng: ”There’s a crack in everything. That’s where the light gets in.”

Här kan du få hjälp

Tjejzonen
Frisk och fri (Riksföreningen mot ätstörningar)
Drugsmart
Trygga Barnen
Bris
Junis