Hur sparas mina uppgifter?

Betr. elektronisk behandling av personuppgifter i Arla Foods-koncernen.

Vår personuppgiftspolicy innefattar de åtgärder som vi vidtar för att säkerställa att alla de upplysningar som kommer i vår ägo förvaras korrekt och förblir konfidentiella och endast används för sitt ursprungliga syfte.

Om du har några frågor eller kommentarer rörande Arla Foods internetpolicy kan du antingen skicka e-post till arla@arlafoods.com eller skriva till Arla Foods Lindhagensgatan 126, 105 46 Stockholm.

PERSONUPPGIFTER

De enda personuppgifter som vi samlar in är de personuppgifter som du lämnar till oss när du går in på vår webbplats eller på annat sätt lämnar till oss när du besöker vår webbplats. Om du önskar skickar vi en utskrift där det framgår vilka upplysningar vi har om dig.

På vår webbplats lagras inga personuppgifter automatiskt och inga personuppgifter samlas in automatiskt på något annat sätt. Det är endast användarens IP-adress som webbservern automatiskt känner igen för att därefter skicka webbsidorna till din dator. Om du är ansluten till internet får du en IP-adress som ser ut ungefär så här: 197.188.58.9.

Vi använder s.k. cookies för att samla in uppgifter av teknisk karaktär och för statistiska syften, för att mäta webbplatstrafiken. Alla dessa upplysningar är icke-personrelaterade uppgifter och du kan inte identifieras utifrån dem. De samlas endast in av systemadministrativa skäl. En cookie är ett meddelande som skickas från webbservern till webbläsaren. Den har bland annat till uppgift att identifiera användarens dator och på så sätt registrera webbplatsens besöksmönster.

I vilka sammanhang används personuppgifterna?

De personuppgifter som du lämnar till oss används enligt följande:

  • Skaffa uppgifter, produkter eller tjänster till dig som du bett om.
  • Lämna upplysningar till dig om produkter eller tjänster från Arla Foods som du kan vara intresserad av, eller andra marknadsrelaterade syften för internt bruk för att förbättra webbplatsens innehåll. Det kan vara information eller användartest, som du i förväg anmält intresse för att delta i, för att anpassa webbplatsens innehåll och/eller layout till den enskilda användaren. Det kan även röra sig om att göra användarna uppmärksamma på uppdateringar av webbplatsen, samt samla in och offentliggöra statistiska upplysningar om användaren och dennas önskemål. Observera att statistiken är anonym och att det därmed inte är möjligt att identifiera enskilda användare.

VIDAREFÖRMEDLING AV PERSONUPPGIFTER

Vi lämnar inte vidare några personuppgifter till tredje part (förutom anställda på Arla Foods) utan ditt samtycke, som ska lämnas enligt de villkor som beskrivs nedan om du inte lämnar andra instruktioner.

Om du vill tas bort från vår e-postlista

Om du vill ha upplysningar om vilka uppgifter vi har om dig eller själv få tillgång till eller rätta dessa uppgifter ber vi dig kontakta arla@arlafoods.com. Du kan när som helst be att få dina personuppgifter raderade från vår e-postlista genom att skicka e-post till arla@arlafoods.com.

ÄNDRINGAR AV VÅR PERSONUPPGIFTSPOLICY

Om vi beslutar att ändra vår personuppgiftspolicy meddelar vi detta på denna sida. Om vi däremot vill genomföra väsentliga ändringar i det sätt som vi behandlar personuppgifterna som vi har om dig kommer vi att be om ditt samtycke innan vi genomför ändringarna.

Mia Thomsen skräms inte längre av långa distanser Bild: Hans Berggren

Inga distanser är omöjliga för MarathonMia

I sommar springer hon från Medelhavet till Atlanten

När Mia Thomsen började träna tog det henne fyra månader att orka springa 2,5 kilometer i sträck. I dag, femton år senare, springer hon Sveriges längsta lopp och har blivit MarathonMia med svenska folket.
– Den absolut häftigaste känslan med att springa långa lopp är att jag vill och kan och att ingenting är omöjligt, säger hon.

Publicerad 2016-06-27 | Vardagspuls

Mia Thomsen fick barn tidigt i livet. Hon var 20 år, rörde inte särskilt mycket på sig, var normalviktig men fick stora problem med att gå ner i vikt efter att hon fött sitt andra barn. Hälsoresan började hos Viktväktarna och i det 2,5 kilometer långa joggingspåret tillsammans med en god vän.

– Jag hade lovat mig själv att aldrig banta men man fick poäng när man joggade så jag och min kompis sprang och gick om vartannat i vår runda. De tog oss fyra månader innan vi orkade hela biten utan att stanna. Att jag femton år senare skulle springa Sveriges längsta lopp som är 246 kilometer långt kunde jag väl inte tro då när jag joggade där och samlade ihop mina poäng, säger hon.

Skräms inte längre av långa distanser

Nästa steg mot hälsoförändringen var att sluta röka vilket hon också lyckades med efter ett tag. Tillsammans med sin dåvarande man började Mia att springa längre sträckor på 6-7 kilometer men det var i samband med att hon lyssnade på en livesändning från Stockholm Marathon som exmannen kom med förslaget att springa maraton.

– Jag älskar ju utmaningar så jag hoppade på direkt. Jag och min dåvarande man sprang Stockholm Marathon första gången 2004. Det gick inte så fort men jag var helt ledbruten och kunde knappt gå nedför trappan efteråt. Jag insåg att jag ville springa sköna löprundor och kom därför i kontakt med människor som sprang ultradistanser men i ett lugnare tempo, säger Mia.

Och så blev det. Tillsammans med ett gäng andra glada långdistansare genomförde Mia ett fem mil långt träningspass från Hornstull i Stockholm till Järna.

– Hela tiden märkte jag att jag har tryggheten i att jag inte behöver eller måste fortsätta och på så vis har jag med tiden förlorat respekten för distansen. Distansen skrämmer mig inte längre. När jag var yngre var jag en sådan som inte var duktig på skolgympan och som aldrig orkade springa men jag har kommit på att det mesta sitter i huvudet och inte i kroppen, säger hon.

Med åren har det blivit många långa lopp och ett flertal medaljer. När Vardagspuls intervjuar Mia Thomsen har hon precis genomfört det 13 mil långa loppet High Coast Ultra, i teknisk terräng, med start i Örnsköldsvik och mål vid Högakustenbron.

– Det var väldigt kul men det tar lite tid att återhämta sig, säger hon och skrattar.

Blandade känslor under ett lopp

Men Mia är som vi redan vet van vid långa distanser och den tid det tar för att återhämta sig. Tre gånger har hon sprungit Sveriges längsta lopp utan support, Trans Scania som är 246 kilometer långt och där deltagarna själva orienterar sig fram över vägar, leder och genom kohagar i det skånska landskapet. Loppet har tagit henne mellan 46 och 56 timmar att genomföra och det har varit blandade känslor, mest positiva men där har även funnits känslor av tvivel.

– Vid ett av loppen skulle jag ha sprungit tillsammans med en kompis men när det var en vecka kvar blev han sjuk och jag insåg att jag var tvungen att springa helt själv. Under loppet blev jag trött. Man möter sig själv själsligen om och om igen och mitt i natten satte jag mig på en sten och tyckte att allt var eländigt. Sedan tänkte jag: herregud vad har jag att vara ledsen över? Och så kom de positiva känslorna tillbaka, berättar Mia.

”Jag kommer att få ont i låren – men det går över”

Men om Trans Scania är tufft så ska Mia göra något ”ännu värre” om ett par veckor, den 19 juli. Då bär det nämligen av till Frankrike och ultraloppet Trans Pyrenéerna som går från Medelhavet till Atlanten och befinner sig på 52 900 höjdmeter ( det vill säga 5,2 mil i upp/nedförsbacke) bara i höjdskillnad. Deltagarna har 400 timmar på sig att genomföra loppet, som beräknas pågå i 15-16 dagar.

– Jag kommer att springa tillsammans med min vän Jan-Erik. Båda springer ungefär lika snabbt men har olika styrkor och kompletterar därför varandra bra. Just nu planeras det in i det sista med att packa rätt sorts kläder och gå igenom kartor för att kolla in var det finns restauranger, affärer och små hus att hyra för övernattning.

Hon fortsätter:

– Men det är skräckblandad förtjusning just nu. Av erfarenhet vet jag att de fem första dagarna är rent ut för jäkliga. Kroppen är inte van vid så här många höjdmeter och jag kommer att få så ont i låren. Men det kommer ju att gå över efter ett par dagar när kroppen acklimatiserat sig och förstår att det är någonting stort på gång. Vi är 300 personer som är anmälda och jag är den enda svenska kvinnan. Det skulle vara så häftigt om jag blir den enda svenska kvinnan som genomfört detta!

Mia känner ingen prestationsångest inför ett lopp.

– Det absolut häftigaste med att springa lopp är känslan av att jag kan och vill och att ingenting är omöjligt. Jag ska härifrån A till B och under tiden kommer jag att stöta på en massa problem. Hunger. Blåsor. Ösregn. Brännässlor, skavsår och kissnödighet. Men jag är en problemlösare och det har jag nog alltid varit.

Ålder: 46 år

Gör: Nordisk marknadschef på Red Hat. Springer ultradistanser och coachar andra människor i löpning.

Mat: Jag äter ganska mycket. Många blir förvånade när de ser mig eftersom de tycker att jag är ganska stor och inte har den där typiska löparkroppen som många långdistansare förknippas med. Men jag älskar att laga mat och äter bra mat som till exempel kyckling, fisk och mycket grönsaker. Jag äter sällan rött kött och tycker inte om pizza och hamburgare. Kolhydrater får jag från grönsaker, ris, potatis och quinoa.

Inställning till kost: Förut tränade jag för att kunna äta och nu äter jag för att orka träna.

Tränar: Militärträning två morgnar i veckan och några springpass i veckan på 7-10 kilometer. På helgerna kör jag längre pass. Jag älskar utomhusträning!

Ett urval av tävlingsvinster: Riksmästerskapen i 24-timmarslöpning. Silvermedalj i 12-timmars löpning i Trollhättan. Tredje placering på High Coast Ultra och etta tillsammans med en väninna på Sandsjöbackatrippel i januari när det var 18 minusgrader. ”Då ville jag bara bryta men efter att ha fått i mig lite varm buljong så tänkte jag: äsch lika bra att fortsätta”